Internationella kvinnodagen har passerat och i Istanbul sköts kvinnor ner med vattenkanoner och gummikulsprutor av turkiska säkerhetsstyrkor när de demonstrerade för kvinnors rättigheter och frihet. Ungefär samtidigt, i Cizîr, en kurdisk stad med runt 140 000 invånare, fick en kvinna gräva fram sina två barn. Deras livlösa kroppar låg bredvid varandra, begravda under stenblock som en gång var delar av deras hem. Det 79 dagar långa utegångsförbudet som gällde i staden är hävt. Förödelsen är enorm. Turkiska styrkor har kunnat bombat och skjutit sönder allt. Man har gått fram med pansarvagnar och tungt artilleri. Målen har varit bostäder och offren är alla. Äldre, kvinnor, män. Barn. Kurder.
För en vecka sedan stormades Turkiets största oberoende och oppositionella dagstidning Zaman av polisen efter att en turkisk domstol slagit fast att tidningen skulle tvångsförvaltas. Ett femhundratal människor vågade sig i lördags ut för att demonstrera mot tilltaget och för rätten till fri press. De samlades utanför Zamans lokaler och besköts av polis med plastkulor, vattenkanoner och tårgas. Många skadades.
Nu är tidningen regeringsvänlig.
I Sverige är det tyst från regeringens sida om vad som händer i Turkiet. Framför allt när det gäller de delar av landet som utgörs av Kurdistan. Men när Zaman stormades uttryckte utrikesminister Margot Wallström, via twitter, sin djupa oro. Och statsminister Stefan Löfvén kommenterade i måndags tillslaget mot tidningen som ”mycket allvarligt”. Han skulle ta upp saken vid lämpligt tillfälle. Sa han.
Ett sådant tillfälle kunde ha varit toppmötet med EU:s regeringschefer som hölls samma dag. Det som skulle varit ett lunchmöte men som slutade med tolv timmars mangling efter att Turkiets utrikesminister lämnat in en önskelista över vad landet behöver för att fortsätta jobba som EU:s gränsvakt. Eller kränka de mänskliga rättigheterna med EU:s välsignelse, i klarspråk. Tre miljarder kostar det tydligen – utöver de tre miljarder som man redan kommit överens om. I utbyte mot EU:s pengar ska alla flyktingar som lyckats ta sig till Grekland skickas tillbaka till Turkiet, och Turkiet ska få komma vidare i sina steg mot ett medlemskap i unionen.
Tiden går fort men läker inga sår. För ett halvår sedan spreds bilden på Alan Kurdi, treåringen som låg livlös på en turkisk strand, över världen. Då skulle hjärtan öppnas. Då flödade medmänskligheten. Sedan slog verkligheten till och det visade sig att det inte finns någon plats för känslor och hjärta i politiken. Istället för hjärtan var det statsplånboken som öppnades, för att förhindra andra treåringar att komma nå säkerheten på andra sidan havet.
I det som okunnigt brukar kallas för ”flyktingkrisen”, men som egentligen är ett kristillstånd i humankapital hos regeringar i Europa, har Sverige varit ett föredöme. Sverige var ett av de första länderna att stänga dörren. Och våra gränskontroller ska fortsätta, tycker regeringen. De tillfälliga uppehållstillstånden och omöjliggörandet av återförenande av familjer ska fortsätta. Människor ska fortsätta drunkna i medelhavet och skjutas, brännas, våldtas och bombas ihjäl, bara de inte kommer hit.
Därför får Turkiet betalt för att hålla kvar människor på flykt med militärt våld. Ett land berömt för förtryck mot minoriteter, mord på civila, utbredd nationalism och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Där ska de som flyr få ”hjälp på plats” nu. Visst känns den politiska linjen igen. Den är ju Jimmie Åkessons politiska våta dröm. Men nu är det inte han som styr. Det gör Socialdemokraterna och Miljöpartiet. I samma riktning.
För att göra det hela mer lättsmält för de som har ett uns av medmänsklighet kvar luras svenskar att tro att det bara finns två möjliga val i den här situationen: antingen se löner och välfärd sänkta till avgrunden eller öppna gränserna för skyddsbehövande. Från många håll i socialdemokratin kallas det pragmatiskt att först ta hand om allt som behöver fixas i Sverige och sedan börja låta flyktingar komma in igen. Det är ju slut på bostäder och det finns ingen plats i skolorna. Välfärden kommer att kollapsa av trycket. Sverige har varken tid, plats eller råd med en massa människor på flykt just nu. Ekvationen är givetvis banal, men EU:s toppar är säkerligen nöjda. Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan är garanterat nöjd. För dem är situationen en förhandling. EU slipper flyktingar och Turkiet kommer närmare medlemskap i EU och kan fortsätta mörda kurder utan att bli störda.
Civilt blod kommer att fortsätta flyta och många har blod på sina händer nu. Men de sitter inte i gummibåtar på medelhavet. De sitter i finrummen och bestämmer att gummibåtarna ska vända. De sitter både i Sverige, i resten av EU och i Turkiet.
