Helt.
Vi lever i en tid som en del kallar postkapitalism. Det betyder att en ny ekonomisk makt försöker födas inom den dominerande. En utmaning som i grunden handlar om att människor blir aktiva aktörer och inte passiva konsumenter. Att vara löntagare är inte målet i sig, att tillsammans slåss för bättre arbetstid eller lön är en nödvändig kamp men det utmanar inte systemet. Att vara en aktör som förändrar ekonomin är däremot en outhärdlig nagel i ögat på de som trodde att historien var över, de som trodde att det ekonomiska och politiska skulle fortsätta som alltid.
De som inte kan tänka tanken att det finns ett annat sätt att skapa än att springa till de rika och lova jättevinster och tigga riskkapital.
De som inte förstår att ekonomi handlar om människor, inte om pengar.
Ja, jag gillar de här tankarna på postkapitalism. Tecknen är så tydliga för oss som läser och följer ekonomi. De stora företagen får allt svårare att öka vinsterna, det duger inte med sänkta löner (som slår sönder efterfrågan), ökat offentligt stöd via skattesänkningar eller privatiseringar för billig penning. Det räcker inte med tusentals miljarder inskickade i systemet av ”oberoende” riksbanker. Det räcker inte ens med den största tekniska revolutionen sedan elektriciteten kom (datorer, AI, robotar och digitala system). Inte heller de gamla tricken med monopol och karteller räddar automatiskt vinsterna.
Det som utmanar systemet är en teknisk revolution som bit för bit piskar fram allt billigare produktion och allt mindre kostnad för att mångdubbla en vara. Vi ser en digital informationsrevolution kombineras med en digitalt styrd produktion och det blir omöjligt att ta ut samma vinster på en vara som har noll i marginalkostnad. Det företagen kan leva på är till slut myter, varumärke och reklam och den ekonomin är betydligt mer sårbar för motmakt än den gamla.
Visst, den här digitala revolutionens frukter kan komma bara en liten elit till del, men den kan också ge en motmakt en enormt mycket större kraft.
Ja, jag ska skriva mycket om det här under resten av våren, jag sitter och jobbar med en ny upplaga av Ekonomihandboken och tankarna svindlar ibland.
Vilka möjligheter till motstånd som skapas.
Vilken förändringskraft.
Det här är ingen teori för mig, jag ser det i verkligheten.
Låt mig ta ett väldigt litet, enkelt exempel. Tillsammans med Stefan Sundström har vi ju startat ETC Tomat, en liten verksamhet med solcellsdrivna växthus som odlar tomater du inte trodde fanns. Vintertomater till exempel. Men poängen är inte att du ska köpa tomaterna och rörorna enbart.
Poängen är att vi nyligen sålde vi de första plantorna till läsare, det var några hundra som tar hand om varsin tomatplanta och när de blir klara kan hundratals gemensamt odla fram tusentals nästa år och skörden av fröer utanför de stora företagens hybridkontroll kan bli en folkrörelse som samtidigt kan länkas ihop digitalt och plötsligt har du en produktion av fria tomater runt hela landet precis som vi sprider solceller över hela landet. Du får inte tio stora livsmedelsfabriker som odlar, du får kanske hundratusentals små som odlar för sig själva och för grannar och så för alla tillsammans.
Den digitala revolutionen förändrar våra möjligheter politiskt och ekonomiskt på ett sätt vi bara börjat fatta. Vi kan göra saker snabbt och lätt om vi bara börjar agera ihop.
Och den utmanar de traditionella företagen mer än de vill erkänna.
Över 10,3 miljoner kronor är nu inlånat för att dagstidningen ETC Göteborg ska kunna drivas det första året i väntan på presstöd. Sedan återbetalas det med tre procent i ränta.
Det här är jättemycket pengar.
Det är samtidigt jättelite pengar jämfört med att Peter Hjörne behövde runt en miljard kronor av stat i nedskrivna fordringar och så lönebidrag för att ”städa upp” den härva han skapat i monopoljakten.
Men jag tror faktiskt dessa tio miljoner kommer förändra Sverige mer än statens stöd till Peter Hjörne.
För 1 000 personer som lånat ut 10 000 kronor når själva tio personer var som når tio till och snart kan en viktig berättelse från en liten dagstidning skapad av läsare faktiskt nå hundratusentals digitalt med en ny debatt eller en nyhet andra glömt.
En tidning förändrar inget i sig, men läsarna runt en tidning kan förändra allt.
Den här texten är helt enkelt ett tack till dig som hjälpt till att skapa det här.
Men också en berättelse om att det du ser är en början.
ETC Göteborg är bara en liten kugge av alla som kommer snurra.
Själva tänker vi redan på nästa varv.
Jag menar, borde inte Skåne ha en socialistisk dagstidning?
Eller vad tycker du?
