Ledare: Män röstar fram män

Det råder ingen nyhetstorka denna sommar. Det finns gott om saker att rapportera om. Upptrappningen i Israels folkrättsvidriga ockupationskrig mot Gaza. Uppgifterna om ett förestående terrorhot mot Norge. Den unga vänsteraktivisten Yara som hotas av utvisning till tvångsäktenskap efter att ha levt 12 av sina 16 år i Sverige. Svensk borgerlighets upprörda protester mot poeten Athena Farrokhzads nyskapande sommarprat i P1. De extremt utsatta och utnyttjade arbetarna i Malmös restaurangkök som det har berättats om i Expressens reportageserie om svenskt slaveri. 

Det går också att skriva om hur den lokala endagsfestivalen Big Slap bara bokar manliga artister och hur ursäkterna tydligt visar på ointresset för jämställdhet. Men då måste man räkna med att kallas för löjlig och beskyllas för att inte se allt det där verkligt hemska som händer i världen. Oavsett vad motståndet mot kritiken påstår så är musik inte “bara musik”, utan ett utsnitt av ett större samhälle där samma strukturer råder. Ibland kan musikbranschen fungera som ett utmärkt exempel just därför. På förra årets Big Slap-scen stod åtta akter, varav en enda var kvinnodominerad – svenska dj-duon Rebecca & Fiona. 

När festivalen återvänder till Tallriken i Pildammsparken denna helg står inga kvinnor på scenen. Arrangörerna Kulturbolaget och Öresundsgruppen förklarar att de gärna hade velat boka kvinnor, men det finns helt enkelt ”inte så många kvinnliga dj:s bland topp 100 i världen”. För att kunna sälja tillräckligt med biljetter, argumenterar man, måste man välja sina akter från den listan. 

Den allmänt vedertagna världstopplistan för dj:s sammanställs av brittiska DJ Magazine baserat på en öppen webbomröstning. Där finns mycket riktigt bara en handfull kvinnor. Män röstar fram män. Bland kvinnorna på listan finns inte Rebecca & Fiona. De bokades alltså trots detta förra året, och man försökte igen i år eftersom ”de säljer mycket biljetter bland unga tjejer som tycker det är kul”. 

Kommentaren som har citerats kommer från arran-görerna och även om den tyder på en skev inställning till Rebecca & Fionas kvaliteter sätter den fingret på en aspekt av problemet. Om ingen bokar kvinnor är det få unga tjejer som vågar drömma om att bli musiker. Att då skylla på att kvinnliga musiker är mer sällsynta är att förlika sig med den verkligheten och välja att inte ta ansvar för att förändra den. 

I en uppsats i genusvetenskap undersökte Martina Skrak, i dag kommunalråd i Malmö, hur förskolebarns drömmar begränsas av deras könsroller. När hon frågade flickor vad de ville bli när de blir stora var svaren de vanliga, allt från prinsessa till skolfröken. När samma flickor sedan fick frågan om vad de skulle vilja bli om de hade varit pojkar sken deras ansikten upp av de nyfunna möjligheterna: pilot, brandman, fotbollsproffs. Så tidigt präglas våra barn av de könsroller som vuxenvärlden reproducerar. En vuxenvärld bestående av institutioner, media och kultur. 

Därför har vi alla ett ansvar att påverka i de sammanhang där vi har makt att göra det. Argumentet att man alltid måste boka de största, mest kommersiella akterna bygger på en attityd där man prioriterar pengar framför en möjlighet att påverka rådande hegemoni. Därmed är det också ett beslut om att låta sig ledas snarare än att leda. 

Bland alla de män som har bokats till årets Big Slap är det två som inte finns med på DJ Magazines topp 100-lista. Men de fick väl dispens, de är ju trots allt män.