BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Specifikt rör berättelserna vården i allt från rådgivning till besök. Spontant kan det kännas lite udda då omsorgstanken är så tätt förknippad med vården. I längden leder nog den tanken till skeva slutsatser även om solidariteten borde vara större där än på andra ställen.
SKL:s kunskapsöversikt ”(O)jämställdhet i hälsa och vård” vittnar om att anekdoterna inte är omotiverade. Bland annat nämns det att kvinnor med Alzheimer får mindre hemtjänst än män, att de inte har lika tillgång till nya och dyra läkemedel samt att de är underbehandlade med flera viktiga mediciner.
Klagomål till Socialstyrelsen rör oftare vård av kvinnor och problem med olämpliga läkemedel eller läkemedel som är olämpliga att kombinera är också vanligare. Problemen återspeglas också i SKL:s ”Öppna jämförelser” där det konstateras att skillnader mellan kön i regel inte är medicinskt motiverade. Olika behandling beror mer på kön än hälsoproblemen. Örebro län rankas i detta avseende bland de sämre länen i landet.
Att specificera ger en attackytor att angripa, fast ska en ta med sig något från skrifterna så är det att studier pekar på att det som gäller i samhället på det stora hela även gäller i vården. Segregering som håller isär manligt och kvinnligt existerar, liksom hierarkier som sätter män över kvinnor. Detta går stick i stäv mot en omhändertagande vård.
Större delen av tyngden för det hela faller på landstingen då de i mångt och mycket har ansvaret över landets vårdinstanser. De är ju ofta arbetsgivare tillika behandlare och arbetet fungerar inte sällan så att främst kvinnor, rent utsagt, arbetar sönder sig.
Här behövs grundliga förändringar. Slipper en att bli sjuk till att börja med tvingas en inte att söka sig till en vård där en förmodligen också missgynnas. En vård som inte står på knän är mer receptiv för förändring. Löses det ena kan en kanske slå två flugor i en strategisk smäll, men i stället utdelas två smällar av en arkaisk fluga.
I slutändan handlar det om att alla ska få lika god vård. I nuläget är det många, mer eller mindre hälften, som inte garanteras det. Ledningar i vården och relaterade instanser förmår inte att inkludera jämställdhetsperspektivet. Den väven flätas samman genom arbete. Pressutskick och värdegrunder betyder rätt lite om en märkbar praktik fattas.
En del saker funkar och det är ju bra, fast det dåliga är oacceptabelt. Landstingspolitiker, chefer och andra höjdare misstolkar eller skiter i signalerna. Det kan vara dags att överväga att radikalt omvärdera institutioner som vården. Ta med sig det bra och lämna det gamla för att bygga något nytt. Att som i Douglas Adams briljanta ord säga ”Ajöss och tack för fisken”.
