Det är sommar fortfarande, fast det börjar att dra ihop sig. Kanske är semestern slut. Snart börjar skolan. Samma ångest varje år. Vad gjorde jag egentligen av sommaren? Vart tog tiden vägen? Nu hann vi inte (fyll i valfritt) igen! Förhoppningarna är stora varje år och allt går bara inte att genomföra. Dessutom lever vi faktiskt resten av året också, även om det är lätt att glömma det.
En av de saker jag och min man faktiskt hann med var att åka hem till min bror och arbeta på hans husbygge i några dagar. Naturligtvis valde vi några av de hetaste på hela sommaren och självklart var våra arbetsuppgifter att sätta lockläkt och måla takfot. Det var varmt. Takteglet brände. Det stod något på burken om att inte måla i direkt solljus men brorsan var ivrig så det togs det inte hänsyn till. Det är hans bekymmer. Jag fick solbrända vader på köpet och det har jag aldrig haft förut. Varje sommar vill jag försöka göra något jag aldrig har gjort – jag anser att jag har lyckats i år. Mina vader har aldrig tidigare haft de nyanser de har gått igenom den här sommaren.
Något som inte är en vana än men som kanske blir det är Vågen, festivalen på Loppholmarna. I år satsar vi på en baktävling också. Kanske hade för många i styrelsen sett för mycket på Morden i Midsomer? Fattas bara en kyrkoherde som domare så är bilden komplett för bakglada tävlingsmänniskor finns det i omgivningen.
Jag höll på att skriva ”bakglada kvinnor” men ändrade mig… Det finns många män som bakar utmärkt. Min egen till exempel. Men könsuppdelningen sitter i även om man inte menar något med det. Även om man inte tänker på det så befäster man mönster och roller. Det är där jämställdhetskampen ligger numera. Inte så mycket i lagar utan i tankemönster. En av de sista diskrimineringslagarna som föll var att barnbidraget alltid gick till modern, även om barnen bodde halva tiden hos fadern. Sedan maj kan fadern få halva bidraget utan att modern godkänner det. Det var ett stort steg mot att göra män till myndiga föräldrar. Men annars förs som sagt jämställdhetskampen i våra inre. Och för männen, märkligt nog. Den har länge – med rätta– handlat om kvinnors rättigheter och kvinnors möjligheter men nu är det dags att se männen också. Har en man samma möjlighet som en kvinna att ta hand om barn, att inreda sitt hem eller att gråta när katten dör? Jag tycker mig se att männen är diskriminerade, att de inte alls har samma möjligheter som kvinnor att utvecklas empatiskt, estetiskt och emotionellt som är några av de absolut viktigaste mänskliga förmågorna.
Jag har haft turen att växa upp i ett hem där jag har uppmanats att både köra traktor, grädda pannkakor, nacka höns och mata flasklamm. Som boende i villa har man inte riktigt samma möjligheter att visa sina barn livets början och slut men jag kan ändå vara ett exempel på jämställdhet, genom att skriva ”människor” i stället för ”kvinnor” till exempel. Och genom att slipa spacklet i köket. Det är det dags för så att jag får en punkt mindre på min ”nu hann vi inte-lista”. Nya tapeter i köket har jag velat ha i två år. Äntligen är det på gång. Hoppas att du hinner stryka något mer du också, sommaren är inte slut bara för att semestern är det. Och livet är inte slut när sommaren är det.