Jag gjorde misstaget. Ursäkta, hur kan ni ha problem med hederskultur bara om den motsvarar vad ni själva tror är hederskultur? Hatet vällde in. Kom inte här och inte prata om muslimer!
Svenska män har ett utbrett, kvinnohatande, rasistiskt sexköpsproblem.
Maktmän tycks vara grundligt representerade.
Får man säga det?
Jag ser alla dessa uppburna män som döms eller misstänks för att ha köpt sex, köpt kvinnor, och jag ser alla deras patetiska förklaringar. Dåliga ryggar och dataintrång, ingenting är otänkbart när desperationen slår till, om de ändå åker dit var det naturligtvis första gången, ett ögonblick av förvirring, kanske mådde dåligt, kanske stress eller sprit eller att stjärnorna linjerade fel.
Ett pyttelitet snedsteg.
Förlåt.
Dags att vända blad.
Jag tar fram info om dessa män och hittar fruar och barn. Det andra livet. Prestigejobb. Viktiga beslut, stora ansvar. Natta ungar, fira bröllopsdag.
Det här är eliten som inte kan låta bli att söka sig till botten, till massagesalongernas plastmadrasser och lägenhetsbordellernas rullande band. Männen som har allt, kvinnorna som har ingenting – som blir ingenting.
Är det kicken?
Jag vet inte.
Men jag vet att om vi ska diskutera hederskultur måste vi även klara av denna sorts hederskultur.
Männen rangordnar kvinnorna som de möter. Någon sitter du i styrelserummet med. Någon älskar du och bildar familj med. Någon betalar du några tusenlappar för att hon ska vara precis den du vill.
Sedan kan du försöka kompensera för detta gapande hål som du spränger rakt genom din moral, rakt genom din offentliga persona som betrodd samhällsbärare.
Kanske börjar du göra reklam för en organisation som arbetar mot prostitution.
Kanske gråter du krokodiltårar i poddar och tv-soffor.
Kanske gör du vad som helst för att slippa spegelbilden, för ditt eget hycklande ansikte måste vara nästan omöjligt att möta, långt svårare än att försöka reparera livslögnen där du inte har dina horor och madonnor, där du inte riskerar allt för en timme med hon som kommer från Thailand, Nigeria eller Ukraina och skulle göra vad som helst för att slippa vara där, med dig, med torsken som aldrig kommer att erkänna att han är en torsk.
”Man gör en dumhet”, sa det moderata kommunalrådet i Kungsbacka som fick böta 41 000 kronor efter sitt besök hos en prostituerad. Han lämnade politiken. Sedan plockade han ut sin pension som kommer att kosta skattebetalarna runt sex miljoner. Sedan blev han vald till ett tungt uppdag i en lokal förening.
”Jag går vidare och då får alla andra göra det också”, sa han till Göteborgs-Posten.
Och så är det Trelleborgs kommunalråd som blev utpressad efter att han försökt grooma en ung kvinna, först genom att köpa bilder.
Och nu lämnar SKR:s ordförande Anders Knape (M) med omedelbar verkan eftersom han är föremål för en förundersökning om sexköp. Han säger att han är oskyldig. Naturligtvis. Men tills saken är avgjord kan vi begrunda hur han på kvinnodagen höll ett brandtal om att jämställdhet måste vara en prioriterad fråga, alltid och överallt.
Och den socialdemokratiske riksdagsledamoten Dag Larsson, som nu klivit av, förklarar meddelanden från prostituerade – ”Älskling, vilken tid kommer du för att träffa mig?” – med att han blivit hackad.
Och…
En statistiskt motiverad slutsats:
Politiker från samtliga partier köper sex.
Vissa har blivit påkomna, andra har hittills klarat sig.
Men ja, där det finns män – speciellt män med ekonomiska resurser – finns det också torskar som praktiserar könshandelns inneboende hederskultur.
Bra kvinnor, dåliga kvinnor.
Bara varannan man tar kategoriskt avstånd från sexköp, visar en opinionsundersökning. 14,4 procent är positivt inställda. Medan bara 1,4 procent av kvinnor gillar idén på att du ska kunna shoppa kropp för pengar.
En svensk man slutar inte vara man bara för att han blir politiker.
Vi har ett problem.
Ett pursvenskt och inte importerat problem.
Hur ska vi få män att sluta med det här?
Jag har intervjuat torskar i Köln, Mumbai, Amsterdam, Bukarest och Stockholm och det är samma visa överallt. Det finns för dem bara en människa i transaktionen, när man skalar bort översta lagret ursäkter och argument. Den andra är just ingenting.
Men den andra – hon – är den enda som betyder någonting, som förtjänar sympatier och stöd.
Kommer ni ihåg när Anna anklagade Sven Otto Littorin, dåvarande arbetsmarknadsminister, för att ha köpt henne, för att ha trålat nätet under signaturerna Dangerzone2010 och Mrfeelgood6, något han konsekvent förnekat, men sedan gick det en tid och han fick påbörja sin comeback med en sittning i SVT-programmet Min sanning. Då skrev Anna:
”Jag är inte ensam om att ha sådana här erfarenheter. Vi är fler. Vi får inte den här upprättelsen. Varför får vi inte det? Varför är det ingen som tycker lika synd om våra trasiga själar och ser vår sida? Varför är ni tysta?”
