Anders Borg har lyckats med något rätt unikt. Trots stora skattesänkningar på totalt 140 miljarder per år så har arbetslösheten inte minskat. Tvärtom har sysselsättningen i Sverige sjunkit och därmed har skattesänkningarna blivit ofinansierade.

När Magdalena Andersson nu säger att bordet inte är dukat, nu när hon tar över, utan att själva bordet är borta, så försöker hon ge en bild av ett slarvigt sällskap som lämnat, men nu ska det bli ordning. Det finns inga pengar att satsa, allt ska framöver ”finansieras krona för krona”. Det betyder åtstramning. Ord som överskottsmål och ”betala statskuld” betyder nämligen att staten bromsar ekonomin. Staten använder inte sin kraft till investeringar eller stimulans, utan håller tillbaka. ”Krona för krona” betyder att man tar in från en del i ekonomin samhället för att satsa i en annan. Problemet här är att det inte finns några stora skatteförändringar i S valprogram, bara mindre justeringar. Om Löfvens ambition om att kraftigt sänka arbetslösheten ska bli verklighet måste det vara någon annan än offentlig sektor som initierar det.

I praktiken övergav Anders Borg överskottsmålet eftersom det inte finns någon orsak att staten ska bromsa ekonomin när det går dåligt. Det finns ingen inflation och det finns inga räntekostnader som skadar ekonomin. Varför då bromsa och öka arbetslösheten ännu mer?

Samtidigt vill inte en borgerlig finansminister kraftigt öka de offentliga investeringarna för att få fart på ekonomin. Man vill att höjd privat konsumtion ska göra jobbet. Det har inte lyckats.

Magdalena Andersson kan idag inte ha ett överskottsmål för budgeten, det skulle öka arbetslösheten ännu mer.

När hon nu säger att det ska återkomma ”nästa mandatperiod” betyder det att man kan ha kvar argumentet ”spara i ladorna, bygga skyddsvallar, en ansvarsfull ekonomi” för att stoppa krav på offentliga satsningar, men man slipper bli anklagad för ”ansvarslöshet”. Det är en låtsasdebatt som styr finanspolitikens utspel. I själva verket handlar den politiska debatten om vem som ska investera. Offentliga sektorn har ett stort överskott finansiellt som regeringen inte kommer att använda för investeringar. Inte ens för ”gröna investeringar”. Det kapitalet ligger kvar parkerat på börserna. Då krävs det att det privata kapitalet – och det är mycket stort idag – lockas till investeringar som kan skapa verkliga jobb. Inget tyder på att det ska gå nu, när det inte gått tidigare år. Svensk ekonomi går mot ett stillastående. Överskottsmål eller inte. Det betyder ”vargavinter” för alla arbetslösa.