Det står alltmer klart att kapitalismen inte längre fungerar. När Sten Ljungren och jag nu uppdaterar vår bok Ekonomihandboken, så ser vi en trend. För de stora länderna i OECD sjunker BNP ner mot noll flera år. Det där är en märklig ekvation eftersom vinsterna ökar, medborgarna blir fler och ekonomin borde växa med automatik.

Men det är en parasitär utveckling vi istället ser. För de svenska företagen kommer nu lika mycket av vinsten från finansspekulation som från försäljning av produkter och tjänster. Alla stora företag blir spelare på finansmarknaden och har egna factoringbolag och låtsasbanker och en allt större del av samhällets resurser flyttas till den lilla delen som äger.

När Trump vann valet steg ”rikedomen” hos Elon Musk och andra med flera hundra miljarder. Det är win-win på Casinot, lamporna blinkar och klockorna tjuter. Vi ser en rusning av kapital till ingenting för när aktierna stiger i värde betyder det inte att något sker, att något investeras. Det betyder bara mer nollor på konton som ingenting gör.

Vi har en gigantisk investeringsstrejk från företag och finansmarknad, det är ju ganska enkelt att se. Hela klimatkrisen är skapad av kapitalismens vansinniga vinstjakt och det där går inte längre att prata bort med konstateranden av att stalinistiska diktaturer också förstörde jord, floder och hav.

Det är det kapitalägarna gör idag som är beviset på att de är en negativ kraft i vår värld.

Vi blir förstås uppriktigt förbannade när vår regering tar bort några hundra miljoner från Trafikverket, som då lydigt börjar lägga ner järnväg i Småland för att det ”inte lönar sig”.

Tidöministrarna kämpar för att minska det offentliga och det där är ett skryt som har sin grund i den gamla borgerliga drömmen om ett samhälle utan solidaritet. 

På radion hör jag Ulf Kristerssons röst jubla över att antalet asylsökande minskat. Invandringen ska nu hållas nere och samtidigt, bara några meningar bort, förklarar han hur nödvändigt det är att stödja ett Ukraina i krig. Som om politiken kan ignorera en flyktingvåg från landet den dagen USA:s nya isolationism gör att Nato sviker. Det är lika naivt som att inte bekymra sig för klimatflyktingar när man med sin politik aktivt värmer upp klimatet.

Vi på ETC har sedan 90-talet visat på den offentliga sektorns enorma möjlighet att använda sitt finansiella överskott till att investera oss ur kriserna. Istället för att lägga kommuners och fondernas pengar på Börsens spelbord kan det offentliga ställa om ekonomin med ordentliga investeringar.

Att det inte sker beror på att S, V och MP, även när de samlat majoritet, följt samma nedskärningspolitik och ”sparande politik” som de borgerliga. De ”investeringsskulder” som man ropar om idag är skapade av en samlad ekonomisk politik, oberoende av vad folk röstat på. 

Det viktiga att förstå är att förändringen inte kommer komma från partierna. De kommer springande först efter att människor gjort de rätta valen själva.

Först nu när allt fler byter till eldrift vaknar politiken och ropar på en laddinfrastruktur de haft tjugo år på sig att bygga men inget gjort. Först nu när solel slår sönder de gamla strukturerna ropar man på lagring som om det inte gått att bygga lager (via tex vattenkraft) i trettio år.

Först när människor tvingar fram en förändring kommer den.

Det här är ingen slogan, det är historiska exempel som upprepas, allt från när löntagarna fick bygga små egnahemsvillor med stöd av LO, till kooperationer, alternativa sparkassor och alternativa små investeringar.

Nu när kapitalismen inte klarar av att lösa förstörelsen den skapar kommer det politiska projektet, vårt verkliga projekt, handla om att göra saker som bygger hållbarhet här och nu.

Vi behöver nämligen varken banker eller regeringar för att göra det rätta.

Att fortsätta anpassa våra liv efter drömmen om att ”de” ska lösa krisen är att göra sig maktlös och deprimerad.

För de som äger och styr kommer alltid göra dig besviken.

Uppgiften idag är att strunta i partierna och agera tillsammans i projekt efter projekt. Sluta ge våra pengar till börsspekulanterna, sluta vänta på politiska ”bidrag”, sluta tro att de någonsin talar sanning när de hävdar att det blir ”för dyrt” att göra något som ökar jämlikhet och framtidstro.

Den stora revolutionen i hållbarhet som sker globalt runt jorden beslutas inte i någon COP dragning. I lilla Höör pågår en folklig kamp för att äldre ska kunna åka buss gratis då biljetterna idag är så dyra att man inte har råd utan isolerar sig. 

Det intressanta med kampen är att den försöker övertyga politiken, men om man istället tillsammans stödde pensionärer att gå på bussen utan att betala så skulle förändringen komma snabbt. Ja, man får kanske samla till böterna men om tusen pensionärer inför gratis bussresa händer något, precis som medborgarrättsrörelsen startade när en svart kvinna satte sig på ”fel plats” på en buss.

Allt det goda som sker beror på att lokala krafter faktiskt ställer om själva.

Varje kommun i Sverige kan snart vara en bubblande omställningsgryta.

För det finns ingen annan som kommer göra det åt oss.