Texten pläderar för ett tiggeriförbud, och liknande citat finns från Göteborgsmoderaterna som talar om tiggeriet i form av ordningsfrågor. Implicit kräver allas vår trygghet regleringar och lagstiftning; ökad kontroll över hur människor rör sig och hur de försörjer sig. Krav som rättsystemet nekat eftersom man inte finner det motiverat med så stora inskränkningar i den personliga integriteten som ett förbud innebär.
Man finner heller inte att tiggeri stör den allmänna ordningen på det sätt som lokala moderater angett. Däremot har studier påvisat samband mellan just tiggeriförbud och ökad kriminalitet, utnyttjande och prostitution, samtidigt som Räddningsmissionen vittnar om ett minskat antal tiggare:
”Många som varit här har blivit hjälpta och fått möjlighet att investera i sina liv och skapa en dräglig, fungerande tillvaro. Sedan tror jag att färre kommer hit för människor inte har kontanter att ge dem i lika stor utsträckning. Klimatet har hårdnat.” (GP 20171120).
Trots detta väljer Moderaterna att gå vidare och lägga fram ett förslag om tiggeriförbud på nationellt plan. Det faller väl in i den hårda retoriken kring boende i förorter, invandrare, EU-migranter och asylsökande. De som argumenterar för att samhället behöver hårdare tag för att inte kollapsa gör ofta detta bortom både fakta och vetenskapligt vedertagna förklaringsmodeller kring hur oro och nöd bäst kan stävjas. Att signalera lag, ordning och stränghet tycks tillräckligt i sig.
Märkligt nog hörs sällan samma brösttoner kring ordning och reda i välfärdsföretagen. Högerns motvilja mot att beröra grundproblemen med ett segregerande skolsystem som förvandlar elever till varor med potentiell vinstmarginal är slående.
Och likadant är det inom inom Västra Götalandsregionen, där Angered Care kunde drivas fyra år trots att ett flertal personer hörde av sig om misstänkta oegentligheter. Bollen sattes i rullning först när Angereds Elevhälsa larmade om att barn fått ofullständiga hälsokontroller och vaccinationer. De missförhållanden som uppdagades i VGR:s utredning samt i SVT Västs granskning är extremt allvarliga. Företaget utgjorde en fara för patienterna, vården av allvarligt sjuka var mycket bristfällig, förskrivningen av antibiotika vådlig och de ekonomiska oegentligheterna så grova att ägaren, som tömt sitt ena bolag på pengar, är häktad i sin frånvaro, internationellt efterlyst, samt skyldig att återbetala nära 22 miljoner till VGR. Bolaget hade en 40-procentig vinstmarginal.
Men att ställa krav och skärpa kontrollen verkar närmast ha betraktats som ofint inom VGR, och kontrollsystemen förefaller knappt ha funnits på plats överhuvudtaget. “Systemet bygger helt på tillit”, berättar en anställd vid VGR (SVT Väst 20180322.) Att vilja ha uppföljningar av vårdföretag ansågs vara att jaga dem:
”Att fokusera på att göra livet svårare för privata vårdcentraler, att öka trycket på vården genom mer kontroll, ökad rapportering och uppföljning, som tydligen är Socialdemokraternas recept, är fel väg att gå”, skrev Johan Fält (M), ordförande för Göteborgs hälso- och sjukvårdsnämnd i början av förra året (GT 20170310).
Ett år senare står hans kollega från hälso- och sjukvårdsstyrelsen i SVT och berättar att myndigheten varken har en organisation för att utföra medicinsk granskning eller möjlighet att ta emot och undersöka tips och larm som kommer in om oegentligheter bland vårdaktörer (SVT 20180323).
På ett moraliskt plan är det förfärligt att barn och sjuka inte fått adekvat vård. Men frågan är även djupt ideologisk.
Under de senaste 30 åren har liberal marknadsekonomi transformerat staten genom privatiseringar, outsourcing och så kallad NPM, new public management. Man har utvecklat kvasimarknader inom välfärdssystemen, samtidigt som en tillåtande beskattnings- och regleringspolitik låtit stora företag slippa undan tidigare förpliktelser mot samhället.
Utvecklingen har främst drivits av den nyliberala högern, vars diagnos grundas i den ekonomiska krisen under 70-talet. De menar att den byråkratiska staten orsakade slutet för efterkrigstidens gyllene era av tillväxt, genom att hindra marknaden. Man såg staten som en monopolfirma som utnyttjar sin ställning för privat vinning. Så staten transformerades.
Vi har ett samhälle där tillit utgör en stor tillgång. Men tydligen inte tillit till andra människor, särskilt inte om de saknar försörjning, bor i förorter eller söker asyl. Det moderata hyckleriet kring kontroll och hårdare tag sticker i ögonen, men värst är ändå att de sätter marknadsaktörernas väl och ve framför göteborgarnas frihet, integritet och rätt till en fungerande välfärd.