Syftet är att föräldrar ska kunna använda de dagarna för att ta hand om sina barn vid lov, studiedagar eller för utvecklingssamtal i skolan.

Det är inte många dagar det rör sig om och verkligen inte en omdanande satsning. Dessutom har förslaget gått från en vecka till att bantas ner till tre dagar per år och förälder för att passa in i januariavtalet. 

Det är absolut inte ett dåligt förslag, att använda välstånd och ökad produktivitet till att skapa mer ledig tid är helt i linje med vad ett arbetarparti ska göra. Att det dessutom gagnar barn är inte fy skam. Målet kan inte vara att arbeta fler timmar, att mänskligheten ska uppslukas av att generera mer kapital och att vanliga arbetare ska ägna sina bästa år åt att slita ut sig.

Det hade så klart varit mer rättvist att föreslå en satsning som ger mer ledig tid för majoriteten genom till exempel en arbetstidsförkortning. Just den här lilla reformen har dock välkomnats av fackförbundet Kommunal som menar att dessa dagar kommer att göra skillnad för deras medlemmar.  

Oppositionen är rasande. Men inte på själva förslaget, förr kunde Moderater bli upprörda över satsningar på vanligt folk, olika höjningar på bidrag och så uppstod en konflikt om ekonomi mellan höger och vänster. Men nu verkar de vara arga för att familjeveckan flyttar fokus från den konflikt de vill att alla ska prata om: brott och straff, lag och rätt. Det är där de känner sig lite stöddiga just nu och har en chans att kamma hem opinionen.

När Magdalena Andersson (S) debatterade med Ulf Kristersson (M) i Aktuellt sa han att det var ”provocerande att prata familjevecka istället för dödsskjutningar”. Som om de två sakerna stod mot varandra.  

Tove Livfendahl, politisk chefredaktör på Svenska Dagbladets ledarsida som är oberoende moderat, följde i samma spår och skrev en långsökt text där hon ställde familjeveckan mot skjutningar:

”Medan den grova brottsligheten och de kriminella miljöerna växer, med allt vad det för med sig av skjutningar, sprängningar och otrygga boendemiljöer, anser regeringen det prioriterat att lägga 3,6 miljarder kronor på att ge 1,5 miljoner föräldrar betalt för att vara lediga med sina barn.”  

Tove Livendahl hade kunnat ta vilken annan satsning som helst från budgeten och rasat mot den men att det just är familjeveckan handlar nog mer om taktik. 

Moderaterna saknar trovärdighet i ekonomiska frågor.

Hur kan man å ena sidan försvara vinst på skattemedel och samtidigt kritisera satsningar som faktiskt gör skillnad i människors vardag?

Högerpartiet klarar inte den konflikten idag utan att få den dubbelheten kastad mot sig. De håller på att tappa greppet om vinst i välfärden. Därför vill de bara prata om hårdare tag.   

Den enda som faktiskt hade vettiga invändningar och som hållit sig till själva sakfrågan är Ann-Charlotte Marteus på liberala ledarsidan i Expressen.  

”När jag jobbade i äldreomsorgen klagade vi ständigt över alla brister i arbetsmiljön. Men svårigheter att gå på utvecklingssamtal och studiedagar minns jag inte att det pratades om alls”, skriver hon och det har hon ju rätt i.

Socialdemokraterna har inte riktigt lanserat förslaget med självförtroende. När S gick till val på familjevecka under 2018 handlade argumenten mer om relation mellan föräldrar och barn, det talades om vardagsstress och att hjälpa familjer att få ihop livspusslet. Det skulle uppfattas som en satsning på familjen, en reform i stil med barnbidrag och maxtaxa.

I förra veckan hette det istället att satsningen har med corona att göra, att de lediga dagarna ska hjälpa alla dem som inte kan jobba hemifrån och de som behöver vara med sina barn på grund av studiedagar i skolan.  

Socialdemokraterna uppträder onödigt ängsligt men att Moderaterna reagerar så lustigt är tecken på att det här är bra politik som gör högerpartiet nervöst.