M och KD är svårare att få grepp om. De pendlar mellan ren högerpopulism och att vara "finborgare", som Åkesson uttryckte saken häromveckan. 

Ena dagen kritiserar de SD:s populism, för att sedan själva sprida grova konspirationer om muslimer och folkutbyten. ”Gränser och frihet” står det på KD:s valaffischer. Det är det finborgerliga manifestet kärnfullt sammanfattat.

I konkret politik är det inte längre stor skillnad. I EU-parlamentet har traditionellt M och S samarbetat i mitten för att få en majoritet. 

Men under mandatperioden har det skett en glidning där moderater och kristdemokrater allt oftare röstar med extremhögern. Att de nu öppnar för att samarbeta med högerextremisterna i SD:s partigrupp är en del av långsiktig trend.

En sådan sak är just murbygget runt Europa. EU-parlamentarikern Charlie Weimers (SD) har drivit att en sådan mur ska finansieras av EU. Det vill inte kommissionen använda EU-budgeten till. Men både M och KD har vid fyra olika tillfällen röstat för Charlie Weimers förslag. 

Även M och KD:s Europa bygger murar. Som Trump och Weimers.

Det görs dock bra redan utan EU-medel. I dag finns redan över 2 100 kilometer barriär längs unionens inre och yttre gränser. Det kan jämföras med de blygsamma 84 kilometer stängsel mot Mexiko som Donald Trump mäktade med.

Partierna som stolt pratar om hur de kämpade mot Berlinmuren vill nu befästa Fort Europa ytterligare, tillsammans med Europas högerpopulister. 

SD lägger förslagen. Finhögern röstar för men klär det i en mer polerad språkdräkt. 

Det är svansen som viftar på hunden.