Sluta upp med olydnaden! Det ropade Spaniens premiärminister Mariano Rajoy från Madrid till katalanerna som arrangerade folkomröstning om självständighet. De slutade inte och de blev brutalt nedslagna.
Vad ska man göra med ett folk som inte lyder? Den spanska regeringens svar på detta har de senaste åren konsekvent varit repression.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Bilderna från förra söndagens försök att hålla folkomröstning i Katalonien är upprörande. Blod som rinner efter batongslagen. Kravallpoliser som kastar människor i gatan, hoppar och stampar på folk. Människor vars enda ”brott” är att de försöker delta i en folkomröstning.
Mariano Rajoy gick sedan ut och tackade polisen och även EU för stödet. Här hemma i Sverige har många politiker haft svårt att rikta kritik mot den spanska regeringen.
”Våldsamma sammandrabbningar”, skrev Margot Wallström på Twitter och ”parterna måste hitta en väg till dialog”.
Det är ett fegt uttalande, som inte placerar skulden någonstans. Det är inte så här ”sammandrabbningar” ser ut. Pensionärer som blöder och blir bortsläpade av kravallpolis.
Liberalernas EU-parlamentariker Jasenko Selimović var i sin tur övertygad om att polisvåldet skulle utredas och straffas. ”Spanien är ett seriöst land”, sa han till Sveriges Radio.
Som att det här rörde sig om ett antal rötägg till poliser som gått lite för långt. Som om inte deras handlingar var sanktionerade från högre ort. ”I dag har alla spanjorer sett att vår rättsstat behåller sin styrka”, sa Mariano Rajoy på söndagskvällen.
Folkomröstningen i Katalonien hade ett brett folkligt stöd, men i sakfrågan har katalanerna varit mer splittrade. Det var långt ifrån självklart att folkomröstningen skulle utmynna i ett ja.
Men under veckorna som ledde fram till omröstningen, när politiker arresterades, idrottsföreningar utsattes för razzior och valurnor beslagtogs, så slutade det handla om ja eller nej och började istället handla om rätten att överhuvudtaget uttrycka sin åsikt. Och sätten du får uttrycka din åsikt på har blivit allt färre i Spanien.
Det här är landet där man kan fängslas för dockteater, där en t-shirt med ett poliskritiskt budskap kan ge dig böter. Och där foton och filmer av polisen, sådana som just nu cirkulerar i sociala medier är förbjudna att sprida.
Journalister har fått böter för att ha delat bilder på poliser. En 21-årig kvinna avtjänar just nu ett ettårigt fängelsestraff för att ha twittrat satiriskt om ett ETA-attentat mot Francos premiärminister 1973.
Demonstrationer utanför offentliga byggnader kan ge skyhöga böter. De få maktmedel folket har att uttrycka missnöje – humor, kritik blockader och demonstrationer – har kringskurits enormt i och med munkavlelagen, som kom till som ett svar på de sociala rörelser som växt fram och motsatt sig nedskärningarna i krisens spår.
De här massiva inskränkningarna i rätten att demonstrera, skämta och dokumentera polisens arbete är inte något som har mötts med protester eller kritik från vare sig politiska ledare i andra EU-länder eller något som har upprört opinionsbildare utanför vänsterkantens.
När ett etablerat konservativt och marknadsliberalt parti fråntar människor civila rättigheter är det vansinnigt tyst. De liberala yttrandefrihetskämparna här hemma har varit tysta, eller upptagna med att försvara högerextremas yttrandefrihet.
Svensk yttrandefrihetsdebatt handlar om imaginära åsiktskorridorer, vad man ”får” säga och inte. Högerregeringar ute i Europa som lagstiftar om grava inskränkningar i yttrandefriheten bryr man sig inte så mycket om.
Sällan avkrävs etablerade partier fördömanden och ansvar för vad deras systerpartier gör. Men Partido Popular, som ligger bakom munkavlelagen och nu leder den minoritetsregering som ligger bakom hanterandet av Katalonien, ingår i samma partigrupp som Moderaterna och Kristdemokraterna i EU-parlamentet. Partido Popular är också M:s officiella systerparti. Det här är era kompisar, vad har ni att säga?
Jag undrar också hur reaktionerna hade blivit om det hade varit en vänsterregering som gjort samma saker som Partido Popular gjort och gör i Spanien. Eller jag undrar egentligen inte det. Jag tror mig faktiskt veta.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
