En händelse som ser ut som en tanke är valet av plats och namn för avtalet. Förutom att det är ett slott som ägts av adelsmän, grevar och ­baroner var detta Axel Oxenstiernas boning, ­Gustaf II Adolfs rikskansler och Drottning ­Kristinas förmyndare. I slottet huserades också fyra förslavade barn som skänkts till ­Oxenstierna efter en slavhandelsexpedition till Afrika.

I den här “inspirerande” miljön, fjärran i både tid och rum, har dockmakaren Jimmie Åkesson suttit och knåpat ihop trådarna med pinnarna som han ska styra sina marionetter Ulf, Ebba och Johan med de kommande fyra åren.

Trots att integration sägs vara ett område regeringen vill fokusera på – därav att typ inga fler invandrare eller flyktingar ska få komma hit – så ska visitationszoner och inre gränskontroller införas. Vi – alltså vi som bär på någon grad av melanin – ska alltid känna oss osäkra och bevakade. Min mamma ska känna sig påpassad i Kronogården i Troll­hättan där hon levt hela sitt liv. Kommer jag ens våga låta mina tonåringar gå och hälsa på sin mormor på egen hand med risk för att de ska bli visiterade eller tvingas visa pass?

Jag förringar inte problematiken med kriminalitet. Det är både en och annan natt som jag sett och hört polis med blåljus och sirener dra genom stan, men ha i minnet att brottsligheten faktiskt går ner. Och att behandla varje invånare i ett visst område som potentiell gängkriminell kommer inte att skapa trygghet eller leda till en bättre integration.

I sin regeringsförklaring uppehöll Kristersson sig huvudsakligen vid kriminaliteten, det var nya påföljder, längre straff och tvångsmedel som ska kunna användas än mer godtyckligt. Men förebyggande insatser för att motverka att unga hamnar i kriminalitet lyste med sin frånvaro. Insatser för att motverka fattigdom likaså.

I somras läste jag Diamant Salihus bok ”Tills alla dör”. Där framhålls flera av de repressiva förslag som Kristersson nu föreslår, men det som Salihu genomgående beskriver om de ungas bakgrund negligeras, nämligen trångboddheten, fattigdomen, en skola och socialtjänst som inte fungerar. För detta har Kristersson inga svar. Tvärtom. Orättvisan inom den svenska skolan lär bestå och fördjupas samtidigt som profitörerna lugnt kan fortsätta sno åt sig av ­elevernas pengar. De som är fattiga ska sparkas på ­ytterligare när krav på medborgarskap ska avgöra om du har tillgång till viss välfärd.

På slottet bestämde också Åkesson och hans dockor att de som redan har svårt att hålla sig med tak över huvudet kan försöka hålla sig varma under ett bidragstak istället. Och den enda trångboddheten regeringen bryr sig om är den på fängelserna, så där kommer det bli betydligt fler rum.

För Kristersson är klimatkrisen ingenting i jämförelse med oss ohållbara invandrade och våra barn. Därför läggs miljödepartementet ned och det viktiga blir nu att språkscreena våra barn, inte låta dem lära sig sitt modersmål, flyktingbarn ska inte känna sig trygga att gå i skolan och det ska inte heller vara säkra på att få återförenas med sin familj, uppehållstillstånd ska tas tillbaka i flera fall och den som har en omoralisk livsstil åker ut.

Kristersson säger nu att det vi har att förvänta oss är tuffa tider och att det kommer att bli värre innan det blir bättre. Och det är nog det enda han sagt som jag faktiskt litar på. När Kristersson kom tillbaka till stan från slottet och presenterade avtalet inledde han presskonferensen med att säga att vi lever i den kanske farligaste tiden för Sverige sedan Andra världskriget. Detta samtidigt som han stod bredvid ledaren för Sveriges fascistparti, tillika sin dockmakare. Med den politik som presenterats och med de ynkryggar som låter sig styras av Åkessons trådar så har vi sannerligen värre tider att vänta.