I år på åttonde mars kommer jag tänka på de muslimska feministerna. IS och islamofobin i väst har det senaste året effektivt sett till att de viktigaste rösterna från den muslimska världen, som helt enkelt säger att muslimer är människor, blivit nedtystade. Islam har blivit våld, hat och patriarkat.

Här följer därför några exempel på muslimsk feminism.

Nyligen öppnades Skandinaviens första kvinnoledda moské i Danmark. Målet är att utmana islams patriarkala strukturer. Moskén kommer att vara öppen för såväl kvinnor som män, men alla imamer kommer vara kvinnor. Enligt Latifa Akay, som sitter i ledningsgruppen, är detta inget att förvånas över, utan snarare, enligt henne, ett återvändande till islams jämställdhetsideal.

Sherin Khankan, som tagit initiativet till denna moské, berättar i The Guardian att trots att tidningarna prioriterat att skriva om hoten, har projektet egentligen mest fått positivt stöd från andra muslimer.

Liknande moskéer finns i USA, Kanada, Tyskland, Kina, det är en global trend som bara tycks växa. I Sverige har bland andra Cherin Awad stridit för att få mer plats och mot gubbväldet i Uppsala moské med blandad framgång som jag förstår det. En förebild till den danska moskén är The Inclusive Mosque Initiative, som grundades i London 2012. Moskén har förutom ett feministiskt perspektiv även ett intersektionellt perspektiv och vänder sig även till lesbiska, homosexuella, bisexuella, transpersoner och funktionsnedsatta. På deras hemsida läser jag att de nu i mars ska starta feministiska, vegetariska bruncher på söndagar. Inte riktigt den bild av islam som sprids av medierna, va?

År 2012 öppnade en före detta salafist, Ludovic-Mohamed Zahed, en hbtq-vänlig moské, inhyst i ett buddhistiskt tempel. Tankarna har också funnits i Sverige och förmodligen är det bara en tidsfråga innan en sådan börjar ta form även här.

Kanske har denna utveckling paradoxalt nog att göra med IS framväxt. Det menar i alla fall den välkända professorn och muslimska feministen Amina Waddud i en intervju i The Guardian. Eftersom majoriteten av muslimer inte håller med om IS syn på islam, och protesterar mot deras kidnappning av religionen, blir nästa steg att själva formulera vad islam egentligen innebär för dem. Amina Waddud har själv hållit i flera fredagsböner för en könsmixad publik, något man i reaktionära kretsar anser ska vara förbjudet. Det här är enormt viktiga steg i reformeringen av islam.

Vill du ha några exempel på muslimska feministiska män kan du se dokumentären Islam och jämställdheten som finns på Utbildningsradions hemsida just nu. Där träffar vi en mansgrupp i Indonesien som iförda i kjolar protesterar mot att våldtäkter skylls på kvinnan och på hennes korta kjolar. I dokumentären intervjuas också gruppen Menengage som jobbar för att män och unga killar i Bangladesh ska bli mer feministiskt medvetna och bekämpa patriarkala strukturer. I Turkiet möter vi den muslimska filosofen Ihsan Eliaçik från antikapitalistiska muslimer som betonar att muslimska män har ett ansvar att bedriva kamp mot ojämställdheten. Generellt blomstrar det just nu av rörelser för feminism och hbtq-rätt i Turkiet, inte minst genom partiet HDP.

I Kuwait intervjuas psykoanalytikern Naif al Mutawa som för sin kamp genom seriefigurerna i The 99. Bland dessa 99 olika figurer finns många starka kvinnor, såväl med som utan hijab, och de representerar de 99 olika egenskaper som Allah sägs ha, däribland generositet och visdom. I dokumentären sitter seriefantasten i soffan med sin son och läser i hans skolbok där alla de förbjudna orden är utbytta till ”ofarligare” ord, således blir gris till anka och vin till juice. Det hetsar upp Naif al Mutawa. Som att gris och vin inte står i Koranen? Och om de nu ska undvika gris och vin, måste de inte först få veta vad det är?

Den feministiska kampen bland muslimer både här och där sker i såväl islams som i mänskliga rättigheters namn. Här har du ett val. Vill du hjälpa IS på traven genom att säga, precis som de, att islam är en religion oförenlig med demokrati och jämställdhet, som Ann Heberlein och andra liberaler gör? Eller vill du läsa på och sprida ovanstående exempel? Någon kanske hävdar att dessa exempel bara är små undantag i det stora, men i så fall är det ju än viktigare att stötta dem så de blir regel. 

Men tyvärr finns även inom vänstern och bland feminister en skräck för religion och inte minst islam, denna rädsla är förödande. Denna sorts religionskritik är inte minst väldigt icke-materialistisk, det är ju fattigdomen, misshandel, våldtäkt, sjukdom som vi ska protestera mot, inte religionen i sig.

Det är helt uppenbart att patriarkatet inte känner till några religionsgränser, en framgångsrik feminism måste därför också vara internationell. Och internationalismen börjar redan här. Det senaste året har vi fått tusentals nya medsystrar, en del är just muslimska feminister.  De måste välkomnas in i rörelsen med sina uttryck och erfarenheter av feministisk kamp. Klarar vi det blir vi tusen gånger klokare och starkare.

Gott nytt feministiskt år!