Jag vet att många nu säkert tänker: ”Jag har aldrig hört om det här, då är det nog inte så viktigt, hade det verkligen varit en stor sak borde det väl stått i nyheterna varje dag.”

Tyvärr är det så ibland att de allra viktigaste skeendena passerar i det tysta, och att det är vårt ansvar att lyfta upp dem innan det är för sent. 

Precis så är det med Ceta-avtalet. 

Ceta är en överenskommelse mellan Kanada och EU. Den är skapad av storföretagen och är, tillsammans med TTIP, det största projekt som våra kapitalister dragit i gång sedan EU. 

Ceta innehåller i princip samma saker som TTIP, skillnaden är att TTIP är mellan EU och USA. Saken är att hela TTIP:s existens hänger på om Ceta-avtalet godkänns. Lyckas vi stoppa CETA, kommer TTIP få en enorm uppförsbacke. Om Ceta går igenom, kommer TTIP ändå bli verklighet i praktiken eftersom alla amerikanska företag har en filial i Kanada.

Både TTIP och Ceta har presenterats som om de vore ”frihandelsavtal” som gick ut på att undan-röja handelshinder. Och det låter ju positivt, hinder är dåligt, det vet alla. 

Men den som läser avtalen inser snart att det snarare rör sig om ett gigantiskt skyddsnät för storföretagen. Ett sätt att få dem att befästa sina landvinningar på båda sidor om Atlanten. 

I Ceta står till exempel:

• Att allt som inte explicit listas som undantag kommer att privatiseras. Även framtida uppfinningar och tjänster.  
• Att privatiseringar inte kan dras tillbaka, de så kallade ”ratchet and stand still clauses”. Till skillnad från vår vanliga lagstiftning som kan ändras på demokratiskt sätt, försöker företagen här göra det omöjligt att någonsin återta vad de en gång lagt beslag på.
• Att företagen blir första remissinstans i alla lagförslag som kan komma att påverka deras vinst. Detta kallas ”regulatory cooperation” och betyder att alla lagförslag först ska sändas till storföretagen så de kan säga sin mening. Alltså: innan resten av befolkningen får se ett förslag om att en farlig kemisk substans ska förbjudas, kommer industrin som tillverkar den att få rätt att lägga synpunkter. 
• Att miljölagar kan ses som handelshinder, så att en produkt som är godkänd i Kanada måste få säljas i Europa och tvärtom. Det vill säga: sämsta lag gäller. 
• Att teknik som ”kan användas för att kringgå copyright” ska förbjudas. Samt flera andra av de upphovsrättsliga krav som ingick i Acta-avtalet och som en bred rörelse av aktivister lyckades stoppa 2012. Nu försöker de smyga in detta bakvägen genom att stoppa in det i det 1 600-sidiga Ceta och hoppas att ingen ska märka. 
• Att företag ska kunna stämma stater för utebliven vinst. Dessa tvister ska inte avgöras i vanliga domstolar och lyda under våra nationella lagar. I stället ska de avgöras i särskilda ”direktörsdomstolar”. Denna klausul heter ISDS och har blivit oerhört kritiserad, vilket ledde till att den skrevs om. EU-kommissionen gör nu propaganda på sin hemsida och skriver att ”det nya avtalet innebär ett klart brott med den gamla ISDS-tanken” och att nu präglas processen verkligen av transparens. Cecilia Malmström (som börjar ge Sverige ett riktigt dåligt rykte inom demokrati- och miljörörelsen i hela Europa) försöker lugna oss med uttalandet: ”Medborgarna kan lita på att domstolarna levererar rättvisa och objektiva domar.” Hur kan hon veta detta? Och varför räcker det inte med våra vanliga domstolar? Varför ska speciella domstolar upprättas där endast företag kan stämma stater, och inte tvärtom?  EU-parlamentarikern Ann-Marie Mineur från handelsutskottet i EU besökte nyligen Sverige och sa då att dessa förändringar bara är ”botox” och att ISDS i allt väsentligt står kvar i både Ceta och TTIP.

Ja, att storföretagen har allt detta på sin önskelista är inte konstigt. Barn önskar sig hästar, enhörningar och egna flygplan också, om de får drömma fritt. 

Men att våra politiker och svensk fackföreningsrörelse inte inser hur vansinnigt detta är, är desto underligare. Hela den kanadensiska fackföreningsrörelsen är fly förbannad och står upp som en man mot Ceta. Precis som den franska, tyska, österrikiska, spanska och delar av den brittiska. LO däremot är positivt då de ”har en positiv syn på frihandel.”

Man kan undra om deras ledning läst mer än reklamtexten? Inser de inte att det här inte har med handel att göra utan om utökad makt för storföretag på demokratins bekostnad?

Den kanadensiska fackföreningsrörelsen har släppt en rapport om Ceta och de är mycket tydliga: detta är ett stort slag mot demokrati och löntagares rättigheter, och det handlar verkligen inte bara om ISDS. Forskaren Blair Redlin från kanadensiska Trade Justice Network tar också upp att det kan bli svårare för kommuner och skolor att införa krav på att inköp ska vara närproducerade. Detta är ju ett ”handelshinder” och man får inte prioritera hasselnötter från trädet bredvid skolan framför amerikanska nötter, alla måste ha samma chans att konkurrera...

Nu gäller att agera snabbt och vi måste kräva två saker.

Det första är ett blandat avtal. Detta skulle innebära att alla länders riksdagar fick rösta var för sig. EU-kommissionen vill undvika detta och bara låta det hela avgöras i EU. Men nu kräver allt fler länder att få vara med och rösta, bland annat gick Angela Merkel ut i går och krävde ett blandat avtal. Detta måste Sverige också göra! 

Det andra är att våra riksdagsledamöter och EU-parlamentariker måste ställas till svars: Har de läst avtalet? Vet de vad det är de röstar igenom? Inte en enda ledamot borde få komma undan. Ceta-avtalet finns att läsa i sin helhet här.

Gör det du med! Om politikerna inte har läst avtalet ska vi göra det åt dem. En människa utan kunskap är lätt att lura. Var inte den människan!