– Tro mig, jag vet, jag har gjort det förut, sa Ulf Kristersson i sitt tal, apropå att baxa reformer från planeringsbordet till verkligheten.

Något av en nyckelreplik.

Hävdelsebehov.

Tro mig, sa han, och berättade att han inte bara har sin strategi klar för de 100 hundra första dagarna som statsminister, utan även för de 100 första veckorna och månaderna. Avsikten är givetvis att han ska framstå som redo, nästan överkvalificerad.

Det är så viktigt för Moderaterna att det huvudsakliga syftet med talet verkade vara att stärka Ulf Kristersson. Fokus drogs mot hans ledarskap, hans självklara axlande av uppdraget att leda Alliansen – som fortsatt existerar, enligt Ulf Kristersson.

Annars upprepade han vad han redan sagt senaste halvåret. Gängkriminaliteten ska krockas. Ordning och reda ska gälla. Disciplinerad budget. Disciplinerad migration.

Moderaterna vill ge Sverigedemokraterna presidieposter i riksdagens utskott, men något samarbete partierna emellan kan det inte bli tal om, förklarade Ulf Kristersson.

Han förminskade dem. Sverigedemokraternas är klåpare som stirrar sig blinda på invandring. Mycket mer duger de inte till. Han anklagade dem för total kompetensbrist och strukturella svårigheter att hålla rågång mot rasism.

Lika för alla. Det är Moderaternas budskap i valet. Det var Ulf Kristerssons budskap i Almedalen.

– Det som oroar mig allra mest, är att de barn som har fått en tuffare start, också ärver sina föräldrars problem. Det är hotet om ”social ärftlighet” istället för löftet om ”social rörlighet”, sa han.

– När arbetslöshet och bidragsberoende, missbruk och skolmisslyckanden går i arv från en generation till nästa. Det måste vi bryta! Det är orättvist. Och det är orättfärdigt.

Så hur ska han bryta brist på social rörlighet?

Talet gav väldigt få svar.

Mer matematik och engelska i skolan. Inget stök i klassrummen. Språkundervisning i förskolan för de barn som har föräldrar från andra länder.

Mer konkret blev han inte för hur han ska uppnå sin vision om Sverige:

– Där rättigheter, skyldigheter och möjligheter faktiskt är lika för alla barn.

Svar finns däremot utanför Almedalen.

Svar som ärvts av den tidigare partiledningen, alltså den före Anna Kinberg Batra. Ekvationen ser likadan ut som gjorde när Fredrik Reinfeldt lovade väljarna att arbetslinjen skulle präntas genom en kombination av jobbskatteavdrag och åtstramningar i trygghetssystem. Morot och piska.

Receptet är i det närmaste identiskt.

Tolv år efter att Fredrik Reinfeldt vann, fyra år efter att han förlorade.

Fortsatt saknas belägg för att jobbskatteavdrag faktiskt minskar arbetslösheten, men i samband med att Moderaterna tidigare i år presenterade sin budget hette det att nästa jobbskatteavdrag kommer att ge arbete till 26 000 personer.

Staten ska lägga 22 miljarder på ett sjätte jobbskatteavdrag.

– Vi har finansiering, sa Elisabeth Svantesson, ekonomiskpolitisk talesperson.

– Det är sänkta bidragskostnader och omprioriteringar.

Moderaterna vill varken ha byggsubventioner och elcykelpremier. Däremot vill Moderaterna skärpa kraven på den som behöver försörjningsstöd. Det ska ge social rörlighet. För att människor inser värdet av att jobba och lägger manken till.

Utjämningspolitik?

Nej, miljarder lyfts från sådant som ger trygghet till att sänka skatterna.

Igen.

– Jag vill ha ett samhälle där alla av egen kraft – men ofta med andras hjälp – från nästan ingenting kan ta sig nästan hur långt som helst. Där det är egen ansträngning som avgör hur det går. Inte klass, inte kön, inte klan, sa Ulf Kristersson i Almedalen.

Om det blir en regering ledd av honom kommer staten varje år förlora drygt 120 miljarder kronor på dessa jobbskatteavdrag. Jämför det med 40 miljarder, som nuvarande regeringen angav som reformutrymme i senaste budgeten.

Ulf Kristerssons prioriterar inte jämlikhet.