Alla miljöfrågor som det skrivs om verkar gå åt fel håll, och för många är det svårt att känna framtidshopp. Ord som klimatångest används när de goda nyheterna känns alltför långt borta. Men lösningarna finns där, i alla fall när det gäller de flesta miljöproblem. De finns rakt framför näsan på oss. Det är bara besluten som saknas, och kraften för att verkställa dem.
Bra förändringar kan ta lång tid. De kan vara svårmätbara och svåra för medierna att lyfta fram. Ska man rapportera om något positivt så måste det vara exceptionellt bra, för utgångspunkten är ju att allt ska vara bra. Det är annorlunda för de flesta negativa nyheter – de är ju motiverade eftersom de lyfter fram ett problem. Men än är inte allt fel och världen inte förlorad!
Några exempel: För två år sedan började satsningar på icke fossil energi gå om satsningarna på fossil energi. I världen produceras alltså allt mer förnybart och allt mindre fossilt – och trenden väntas fortsätta. Trots för små insatser är omställningen ändå igång. Utan att vi ens börjat anstränga oss.
Dessutom gör insatser större skillnad än vi tror. Nyligen kom en rapport som visade att växtligheten i världen nu är större än vad den var 2003. Hur mycket puckon än avverkar regnskogen lyckas de inte göra det i samma takt som växtligheten ökar. Ökningen beror till stor del på återplanteringsprojekt i Kina och grönare stäpper i Afrika och Australien. Så världen blir grönare och insatser har fungerat förbluffande bra.
En annan tung nyhet är att Sverige skulle kunna köra helt på biodrivmedel år 2030 om bara 8–15 skogsindustriföretag integrerar biodrivmedelsproduktion i sina befintliga anläggningar. Små knuffar skulle kunna få oss ur stiltjen som vi befinner oss i nu, mot en mer hållbar värld.
Kanske skulle det också kunna få oss att känna hopp för framtiden igen. Framtidshoppet är viktigt då vi annars kan bli nedtyngda och nästintill apatiska. När allt det hemska som händer i världen kommer upp till ytan känns det som att vårt miljömärkta schampo, vårt cyklande och vårt ekologiska äpple inte gör någon skillnad.
Men det gör det. När man känner att allt verkar gå åt helvete runt omkring en oavsett vad man gör påverkar det orken att förändra och förbättra. Det lämnar en känsla av att det ändå inte spelar någon roll. Men saker spelar roll, och ju bättre vi blir, desto bättre blir världen.
Många dedikerar sina liv till att försöka göra världen bättre, och vi får inte glömma att varje gest är viktig. Vi kan få en bild av att världen är sämre än vad den är, men dalande hopp och ork kan också sänka förändringsambitionen och vad man tror är möjligt. Framtidshoppet behövs. Världen är kass, men den är väldigt bra också. Tron på att vi kan förändra och göra saker bättre kan vara nyckeln till att faktiskt lyckas. Det är först när vi slutat kämpa som allt är förlorat.