BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Kritiken mot vänstern grundar sig i att den har en orealistisk syn på det värsta som politiken kan åstadkomma. ”Vill du ha det som i Sovjet eller?” har blivit ett skämt bland vänstermänniskor, men frågan är ställd på största allvar av liberaler.
Jag undrar, vad erbjuder liberalerna oss?
De har inget annat än rädsla att erbjuda. Det finns inte längre – som bland de tidigaste liberalerna – någon vision av ett bättre samhälle, av frihet, jämlikhet och broderskap. Nej, den franska revolutionen har de sedan länge betackat sig för. Det enda som återstår är en rädsla för det som har skett, det som kan ske, och det som ofrånkomligen kommer att ske om vänstern får styra – den värsta sortens politik, där det endast handlar om att definiera sig i negation av något annat. ”Vi må sakna lösningar, men vi är åtminstone inte de där galningarna!”
Politiken har tömts på ideologiskt innehåll. Kvar är bara en formel, en negativ verklighet där frånvaron av det dåliga räcker som ett gott samhälle, ett rättvist samhälle. Vi kan inte veta vad det goda samhället är, men vi vet vad det värsta är – och det räcker. Men den synen på politik skapar en tomhet hos människor. Och i tomheten gror politiska monster.
För någon vecka sedan kritiserade Robert Hannah, Liberalernas riksdagspolitiker, organisationen RFSU för att inte göra tillräckligt för hbtq-personer utanför storstadskärnorna. Temat var återigen rädsla: Ute i det geografiska området som omnämns som orten frodas hederskulturen, homofobin och hbtq-personer är laglösa. Orten har den senaste tiden varit borgarliberalernas favorit bland skräckscenarion, likt det där läskiga huset ingen vågade gå in i som barn, men som alla viskade om att det var hemsökt. Ett skräckscenario målas upp men när vänsterblocket och andra sympatiserande partier och organisationer föreslår lösningar, så som byggandet av mer bostäder, mer statlig närvaro i form av institutioner som folket behöver, mer bidrag och möjlighet till rörlighet, röstas det ned av det blåa blocket. Varför? Det är inte lönsamt. Lösningar är kostsamma men skräck är gratis.
Misstänksamheten mot ”den andra” som har lagt sig över vårt land likt en järnridå (pun intended) har fått majoriteten av svenskarna att bli troende förespråkare av ordspråket ”ingen rök utan eld”, det vill säga det måste vara något fel på den andre i alla fall. Och det stämmer, det finns en genuin fara att vara rädd för men den kommer inte från samhällets lägre ekonomiska skikt. Liberalerna utnyttjar folkets rädsla för fascismen till sin fördel – vilket är förödande för Sveriges framtid då de samtidigt skjuter ned alla förslag som skulle mota bort dessa mörka krafter.
Är det någon som blir förvånad över att nationalism och högerkrafter växer när detta är liberalernas bild av politik? De har sått rädsla och nu får de skörda frukterna av skräckens politik. Människor har börjat ta deras verklighetsbeskrivning på allvar, där människan är ett djur som behöver tuktas, som behöver tvingas in i olika skräckkammare av meningslöst arbetstvång och misstänksamhet mot den som inte arbetar lika hårt. Rädsla för galningar, dogmatiska ledare och avveckling av folkets vilja är läskigt men i en tomhetens politik, där bara rädslan styr, lämnas plats för reaktionära krafter som är allt annat än demokratiska. Om rädsla fortsätter styra och forma svensk politik som den gör i dag kommer vi snart att duka under för rädslans kusin – fascismen. Jag tror helhjärtat på att främja en politik där vi lägger oss några steg över apokalypsen – fler billiga bostäder åt alla är exempelvis en början.