Och hon har rätt förstås. Utan SD:s röster på ett sådant misstroende går det inte igenom riksdagen. V behöver alla de tre partierna på den blåbruna högerkanten för att fälla regeringen. Det är inte roligt, det är inget som Sjöstedt gärna erkänner, men det är sant.

Vad som också är sant är att även Lööf har krokat arm med SD när hon går Svenskt Näringslivs ärenden och driver fram en urholkning av arbetsrätten. Hon krokar arm med hotet om en regering där SD sitter med vid bordet för att driva Socialdemokraterna framför sig och tvinga det gamla arbetarpartiet att bryta med det som byggde partiet, kampen för goda arbetsvillkor och arbetarmakt.

Det räcker att hon andas om att Januariavtalet kommer att falla om inte las-utredningen blir lag för att alla ska veta vad det betyder. Ett nyval, med en M-KD-SD-regering som en mycket möjlig utgång.

Stefan Löfven (S) har också krokat arm med SD-spöket. Flera gånger. SD används som en brasklapp, ”härtill är jag nödd och tvungen”, när han i tur och ordning har förhandlat bort asylrätten och arbetsrätten. En så kallad moderniserad lag om anställningsskydd med tydligt utökade undantag från turordningsreglerna (läs utökade undantag från anställningstryggheten) fanns med redan i Januariavtalet, trots protester från den fackliga rörelsen. En utredning tillsattes och lades fram trots protester från den fackliga rörelsen.

”10–1 till arbetsgivaren”, kommenterade Tobias Baudin, ordförande i Sveriges största fackförbund Kommunal, utredningen.

”Om förslagen går igenom får vi en arbetsmarknad där de gamla och slitna slängs ut som förverkade trasor, där ingen vågar säga ifrån och där facket kanske utraderas på småföretag”, säger fackförbundet Fastighets ordförande Magnus Pettersson.

Moderaterna och Kristdemokraterna har krokat arm med SD. Bokstavligen. Inte bara med spöket utan med själva Jimmie Åkesson. En blåbrun regering blir mer trolig för varje dag som går. När först Ebba Busch (KD) och sedan Ulf Kristersson (M) meddelar att de är beredda att rösta för ett misstroende och fälla regeringen så är det ju för att det är vad de ser framför sig, inte för att de egentligen är emot en uppluckrad las, även om vår tidigare moderata statsminister Reinfeldt och vår tidigare moderata finansminister Borg båda var tydliga med att las inte skulle röras. Då skrek Centerpartiet för döva öron. Men sedan dess har Svenskt Näringsliv vunnit över Sverigedemokraterna och SD-spöket kan kasta sin skugga över hela det politiska fältet.

Svenskt Näringsliv har över lobbyistbordet krokat arm med SD. Och det är den armkroken som får las-förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter att krascha.

Direkt från förhandlingsbordet berättar en källa för ETC nyhetsmagasin att parterna var nära att komma överens. Den fackliga sidan skulle acceptera fem undantag från turordningsreglerna mot att arbetsgivarsidan skulle gå med på att begränsa visstidsanställningar och hyvling och ett avtal om att den som blir uppsagd får 80 procent av lönen i ett år. Ett givande och tagande som skulle balansera upp förslagen i den obalanserade las-utredningen. Men när det skulle förankras hos Svenskt Näringsliv trädde armkroken med SD-spöket in och insatserna höjdes. Svenskt Näringsliv vet att om förhandlingarna faller och utredningen blir lag så får de redan i princip allt de vill ha. Varför då gå med på en kompromiss? Svenskt Näringsliv svarade med kravet att få göra 15 (!) undantag från turordningsreglerna. Något som såklart är helt omöjligt för facken. Förhandlingarna dog. SD-spöket vann.

Nu står Vänsterpartiet och Sjöstedt där med sitt löfte om att aldrig tillåta regeringen att urholka arbetsrätten. I Januariavtalet, det som också skulle kunna heta hålla-SD-borta-från-makten-avtalet, står det nämligen också att Vänsterpartiet inte ska få något inflytande över svensk politik de kommande åren. Socialdemokraterna, som egentligen är allierade med V i den är frågan, måste på grund av SD-spöket välja urholkad arbetsrätt. Och V har inget annat val än att hota med misstroende för att infria sitt löfte, trots att det betyder att ge SD inflytande.

Det finns egentligen bara ett parti och en partiledare som i det här läget har en verklig möjlighet att kroka ur sin arm ur SD:s grepp. Det är Centerpartiet. Det är Lööf. Hon har möjlighet att dra tillbaka hotet om att las-utredningen kommer att bli lag. Hon kan öka balansen i förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter. Hon kan på det sättet låta dem få föra förhandlingarna i mål. Är hon beredd att göra det? Eller är hon beredd att använda SD-spöket till sin fördel, oavsett priset?