Avslöjandet är å ena sidan inte förvånande, det ligger i linje med hur S agerat tidigare, i skogsindustrins ledband. Samtidigt är det häpnadsväckande.
Alla är överens om att skog binder koldioxid, men också att kalhyggen läcker koldioxid direkt efter avverkningen.
I ett läge där den globala upphettningen är en ödesfråga för vår överlevnad måste alla delar av samhället ställa om, så även skogsbruket. Kalhyggesbruk förespråkas av industrin av lönsamhetsskäl. De har investerat i dyra maskiner och vill köra på som tidigare.
Och industrilobbyn blir lyssnad på. När EU-kommissionens förslag till nytt regelverk för hållbara investeringar presenterades i april blev det i flera delar en seger för den svenska skogs- och bioenergibranschen. Tidigare förslag om hårdare krav på skogsbruket var borta. Likaså att biobränslen ska ses som en övergångslösning. Och i det nya förslaget fanns bara en enstaka referens till ”naturnära skogsbruk”, utan krav på att tillämpa metoden.
Den internationella kritiken blev massiv och kan kokas ner till ”ovetenskapligt”.
På senare tid har skogsbrukets kalhyggen debatterats allt flitigare. Forskare konstaterar att det inte bara leder till artutarmning, dessutom blir de planterade monokulturer av ett enstaka trädslag betydligt mer sårbara för stormar, värmeböljor och insektsangrepp.
Ytterligare ett argument för att överge kalhyggesmetoden är dessutom en levande landsbygd. Hyggesfritt skogsbruk kräver större arbetsinsats och skapar fler jobb i glesbygden. Bland annat räknar skogssötselprofessor Mats Hagner med 75 000 fler sysselsatta om skogsbruket sköts med vad han kallar ”naturkulturmetoden”. Om kringtjänster räknas in ger det 300 000 fler boende på landsbygden om skogsbruket läggs om.
Lägg till det att industrins lönsamhetsargument har blivit föråldrat. Miljö- och klimatforskning vid Lunds universitet visar att hyggesfritt skogsbruk ger den största samhällsnyttan. Men eftersom virkesmängden som tas ut blir mindre på kort sikt, minskar inflödet av snabba cash.
Skulle vi få en pålaga från EU att ställa om till naturnära skogsbruk, där kalhyggesmetoden överges, skulle det vara en viktig pusselbit.
Samtidigt finns en farhåga från miljörörelsen. En ännu större fråga än att förändra skogsbruket är nämligen den om att bevara gammelskogarna som hyser ovärdeliga naturvärden – men som avverkas i rasande takt.
Sverige har både undertecknat konventionen om biologisk mångfald som innebär att vi förbinder oss att skydda 17 procent av ekologiskt viktiga skogsmiljöer och riksdagen har dessutom gått steget längre när den 2013 antog målet att skydda 20 procent.
Problemet är bara att eftersom cirka 200 000 hektar skog kalavverkas per år i Sverige, hävdar naturvårdarna att det inte längre finns ens 17 procent skyddsvärd skog kvar att bevara. Däremot finns skog som har förutsättningar att utvecklas till skyddsvärd skog om den restaureras och lämnas fri för utveckling.
Det är dags att reformera skogsvårdslagen i grunden och underställa den miljöbalken. Så kan vi utforma en skogspolitik som sätter frågan om att skydda skog med höga naturvärden överst. I resten av skogen avskaffar vi kalhyggesbruket. För klimatets, den biologiska mångfaldens, renskötselns, turismens och jobbens skull. En pålaga om hyggesfritt naturnära skogsbruk skulle vara ett viktigt steg i rätt riktning.
När Löfven går skogsindustrins ärenden är det inte bara illa för Sverige, det drar hela EU åt fel håll.
Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
