Det hänger nu på Löfven att visa att han menar allvar med dessa ord.
Är det obeväpnade aktivisters ansvar att upprätthålla internationell rätt?
I förra veckan var jag på en båt på väg till Gaza tillsammans med sjutton andra aktivister, läkare, Tunisiens f.d. president, journalister och en Knesset-ledamot. Båten var en dansk fiskebåt som skulle lämnas över till palestinska fiskare som regelbundet angrips och får sina båtar konfiskerade när de fiskar i eget vatten. Vår båt blev stoppad mitt i natten ute på internationellt vatten, och runt trettio maskerade och beväpnade män klättrade upp på båten och tvingade till sig den med våld. De tog båten och låste in oss alla i fängelse, förutom politikerna och en israelisk journalist.
Det är inte första gången. Tidigare gånger har de dräpt och mördat människor på båtarna, konfiskerat all personlig egendom, frihetsberövat utan anklagelser och har varken lämnat tillbaka båtarna eller gett dem till de palestinska fiskare som skulle motta dem.
Men i år skulle det bli annorlunda. I år var det första gången båten åkte sedan Sverige erkänt Palestina. Det fanns hopp i Gaza om att detta skulle betyda något. I år var båten dessutom för första gången svenskflaggad. En svenskflaggad båt räknas som svensk mark så länge den befinner sig på internationellt vatten. Juridiskt är detta att jämföra med om främmande soldater skulle rusa in på en gård i Småland och börja skjuta elpistol, tillfångata människor och föra dem till Israel. Detta var också vad den israeliska regeringen sa: Det spelar ingen roll var ni befinner er, så länge det står Ship to Gaza på båten har vi rätt att ta er var vi vill.
En svenskflaggad båt på väg till ett land som Sverige erkänt stoppas alltså med militärt våld av ett annat lands armé. Det är inte bara att bryta mot internationell rätt utan att ett direkt angrepp på Sverige. Man kan fundera över vad som skulle hänt om det vore den ryska armén som tillfångatog oss!
Men nu var det en israelisk. Vad har reaktionen blivit? UD har lämnat in en protest till Israel, men varken Löfven eller Wallström har sagt något. Inte en starkare reaktion alltså–utan tvärtom! Carl Bildt reagerade starkare på sin tid som utrikesminister, han kommenterade åtminstone händelsen på sin blogg. Även han menade att blockaden borde hävas. Vilket det i närmaste råder enighet om internationellt.
Det senaste året har FN:s speciella rapportör har dömt ut blockaden som stridande mot Genèvekonventionen, 45 biståndsorganisationer och NGO:s, däribland Rädda Barnen, Oxfam och Kvinna till Kvinna, har skrivit en rapport där de kräver samma sak, Världsbanken har konstaterat att Gaza är ”nära kollaps” på grund av krig och blockad och dåligt styre, och förespråkar att den hävs. Det angreppskrig som inleddes för ett år sedan, ”Operation Protective Edge” (israelisk armé döper sina mord, precis som amerikanerna) dödade över 2 100 människor och förstörde 19 000 hus. I april hade husen ännu inte återuppbyggts. Det råder brist på byggnadsmaterial, el, mediciner och rent vatten.
Dokumentärfilmaren Mohammed Al Majdalawi som kom till Sverige för två år sedan från Gaza berättar för mig att åtta års blockad också krupit in i människors psyke: det är en psykologisk isolering, inget tillåts komma in eller ut, 1.8 miljoner människor på så liten yta skapar en klaustrofobisk stämning. Till råga på detta Hamas styre som gör att det inte går att fika med en tjej tre gånger utan att vara gift, då kommer polisen fram och börjar lägga sig i. Men Hamas har åtminstone lyckats hålla Daesh (IS) nere. Efter att jag kommit hem från båten har jag fått mail från unga i Gaza som skriver ”Vad synd att ni inte kom fram, jag hade väntat på er, trodde jag skulle kunna åka med båten ut, det finns inget vatten, inga jobb, fattigdom, inget att göra, jag är utbildad advokat och har ingen framtid, står inte ut!”
Jag hoppas att Löfven och Wallström svarar på denna artikel och berättar vad de tänkt vidta för åtgärder mot Israel för bordningen och fängslandet av oss samt framöver för att blockaden ska upphöra.
