Unga vittnar om att de har blivit utsatta för rån där förövarna har tvingat dem att ta av sig alla kläder och krypa runt på alla fyra, där de blir slagna och till och med kissade på. Att de anmälda fallen av våldsbrott där både offer och gärningspersoner är under 15 år har fördubblats de senaste fyra åren är inget som går att vifta bort. Det är katastrof. Det visar att något är trasigt. Riktigt trasigt. Och det lagas inte genom att skylla på hudfärg eller genom att införa hårdare straff. Det lagas bara genom trygghet och stark välfärd som kan fånga upp varje barn. Det lagas med höga skatter.

Stefan Löfven fångas i språnget av Expressen och får prata om sina låga förtroendesiffror, om det är sant att han ska avgå, Januariavtalet och ungdomsrånen. Han svarar att den politik som pågick under lång tid med den förra borgerliga regeringen, med skattesänkningar och neddragningar i välfärden, den håller inte. Man kan tänka sig att han svarar med sin socialdemokratiska reflex och det är härligt att se att han har en sådan. Men precis som när han gav ett liknande svar om gängkriminalitet och skjutningarna i november förra året, att det är segregationen och inte migrationen som är orsaken, så får han nu springa gatlopp i de borgerliga debattörernas spalter.

Ebba Busch Thor (KD) gör det direkt till en fråga om Sveriges stora flyktingmottagande 2015 och kallar Löfven för tondöv och handfallen. Och Dagens Industris ledarskribent Tobias Wikström skriver att det knappast är så enkelt att längre köer till vårdcentralen och minskat antal fritidsledare leder fram till ökat brottslighet. Men varken Busch Thor eller Wikström kan förneka att vi har både längre köer till vårdcentralen och minskat antal fritidsledare. Vid sidan av en allt mer segregerad skola, där det redan från början går att säga om du tillhör det vinnande eller det förlorande laget, där det faktiskt finns ett förlorande lag. Och framför allt mer segregerade städer med områden, som oavsett om de kallas utsatta eller utanför, helt enkelt inte får lika mycket som andra områden.

Och är det något som driver fram kriminalitet och konflikter så är det stora klyftor. Det gör inte problemet mindre. Snarare tvärtom. För det betyder att det inte finns några enkla lösningar. Att höja några straff eller att ge polisen rätt att övervaka oss inifrån och ut kommer inte att fungera. Inte heller att stänga gränsen fullständigt och låta alla de som flyr från krig och terror bli kvar i överfulla flyktingläger i Afrika och Mellanöstern.

Det kommer att kosta. Det kommer att kosta tid, det kommer att kosta lärare, fritidspedagoger, förskolepersonal, socialsekreterare, fotbollstränare, dansledare, kulturskoleplatser, BVC-sköterskor och fältassistenter. Det kommer att kosta fler och bättre bostäder, spontanidrottsplatser, blandade städer och gratis kollektivtrafik för alla. Det kommer att kosta höjda socialbidrag och studiebidrag. Det kommer att kosta trygghet.

Och det är härligt att se att Stefan Löfven vet att det kommer att kosta. Han vet att det inte är hudfärg som avgör. Han säger det.

Det som inte är lika härligt är att se han tyvärr inte för den politiken.

DI:s Wikström konstaterar mycket riktigt att trots att Löfven pratar om de stora skattesänkningarna som en förklaring till ungdomsrånen så har Socialdemokraterna har inte velat backa tillbaka några av de jobbskatteavdrag som alliansregeringen drev igenom. Varken i valet 2014 eller 2018. Och tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna sänker Socialdemokraterna skatterna ännu mer när värnskatten nu har slopats. Och tyvärr så halkar Löfven in i hudfärgsträsket när han börjar sväva på målet och öppna för ett volymmål för hur många asylsökande Sverige ska ta emot.

Jag tror att Löfven menar det han säger.

Nu vill jag se att han gör det han säger.