BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
De som lobbar mot hållbara förslag brukar ofta göra det incognito, vilket inte är konstigt. Största delen av den lobbying som utförs sköts utanför den offentliga debatten, undangömt från granskande ögon. Den senaste flygskattsdiskussionen är ett undantag som öppet har visat oss hur starka och förvillande intressen kan vara, och vilket genomslag de kan få.
Flyglobbyn har lyckats sprida flera myter om den föreslagna flygskatten. I en granskning av klimatmagasinet Effekt visas att de alarmerande påståendena sällan har en vettig grund. Stockholms handelskammares rapport “Flygplatsdöden - Flygskatt skapar flygplatsdöd” (ja, det behövdes tydligen två ”flygplatsdöd” i rubriken) sa att 25 000 jobb och sju flygplatser hotades om flygskatten infördes.
Inte ens flygplatserna själva förstod vad Stockholms handelskammare pratade om.
“Rapporten är defekt och direkt felaktig. Att tro att flyget måste lägga ner, att prata om ´flygplatsdöd´, det är absolut inte relevant. Det kommer inte att hända", sa VD:n för Jönköpings flygplats.
Värt att komma ihåg är att skatten ligger på 80 kronor för resor inom Europa, vilket är billigare än en vanlig sallad på ett Stockholmsfik.
Ett annat oklart argument från flyglobbyn är att skatten inte kommer göra någon klimatnytta.
"Nästan obefintliga miljövinster”, hävdar Svenskt Flyg. Enligt flygskattutredningen motsvarar utsläppsminskningen dock utsläpp från 100 000 bilar. Det borde knappast kallas obefintligt.
Ett ytterligare påstående att 8 av 10 remissinstanser är emot flygskatten faller också efter granskning.
Argument efter argument används för att motverka och förvilla klimatomställning, och det är viktigt att vi konfronterar skitsnacket. Det kräver en del hårda debatter och definitiva ställningstaganden, vilket är långt ifrån hur samtalet ser ut i dag.
Hur mycket vi än vill behålla våra gamla vanor måste vi acceptera den nya verkligheten som klimatförändringarna för med sig. Vi kan inte behålla alla jobb, eller alla flygplatser. Inte om de bidrar till en negativ utveckling.
Omställningen kommer inte alltid kunna innebära en win-win-situation, och om vi väntar oss det kommer vi aldrig ta stegen som behövs. Det är skittrist, men att det är tråkigt gör det inte mindre sant.
Idag har vi ingen insikt i det. När Karin Svensson Smith, ordförande i riksdagens transportutskott, sa att det är rimligt att vissa flygplatser tvingas lägga ned om Sverige vill bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer blev det ett sådant drev att Magdalena Andersson med hela regeringen tog avstånd från uttalandet och Karin Svensson Smith tvingades ta tillbaka det hon sagt. Trots att alla med minsta insikt i klimathotet förstår att hon sa något fullt rimligt.
Vi har riktiga målkonflikter att hantera. Antalet resenärer på Arlanda har ökat med 40 procent på sex år, och ökningen är privatresor, inte affärsresor. I Swedawias prognos* för 2050 kommer antalet resor ligga mellan 52 och 111 miljoner, vilket som lägst är dubbelt så många resenärer som idag.
Det är knappast rimligt ur hållbarhetsperspektiv: utsläppen måste ner till noll för att efter det kunna bli negativa. Konflikterna finns där. De skapas i ekonomiska intressen, i folks viljor och vanor och i bristen på insikt om den avgörande situationen vi står inför.
Att vi blir så förvillade kring en så liten miljöåtgärd som en struntsumma till flygskatt skapar inget förtroende för att vi som samhälle ska fixa det här.
Vi behöver alla träna på att inte förvillas av starka intressen, och miljökunniga behöver bli mycket starkare lobbyister. Annars kommer intressena få fortsätta styra och klimathotet kommer bli ohanterbart.
*Lågscenariot präglas av en mer pessimistisk syn på flygets utveckling med omfattande restriktioner för flyget, ökad protektionism, stagnerande globalisering, betydande kapacitetsbrist inom luftfarten samt misslyckade satsningar på ökad inkommande turism.