Biel fick kritik för sitt ställningstagande. Kennedy Jr är inte bara en farlig desinformatör, som bland annat hävdar att mässling botas med A-vitamin. Han är dessutom obehagligt aggressiv mot den som litar mer på dokumenterad kunskap än på hans vansinniga teorier om att vaccin – ”förintelse”, enligt Kennedy Jr – skulle vara en gigantisk konspiration som planerats av politiker, läkemedelsföretag och medier i maskopi.

Men hon fick inte uteslutande kritik. Många kommenterade positivt. Biel hyllades för sitt mod, för att hon bildat sig en egen uppfattning.

Vi har problem.

Biel är ett exempel. Och nej, det här är inte begränsat till Hollywoods generösa intag av new age och diverse kvasireligiösa föreställningar.

Det blir uppenbart i den granskning som Aftonbladet/Veckorevyn nu gör om hur alltfler svenska kvinnor, inte minst unga kvinnor, söker sig till så kallad alternativmedicin för att de upplever att vården inte ser deras behov och för att de tycker att lika tillförlitlig fakta kan hittas på annat håll.

Att läsa om att en 35-årig tvåbarnsmamma vägrar strålning och cellgifter efter att ha drabbats av livmodercancer är hjärtskärande. Men hennes berättelse är samtidigt så talande för samtiden.

Hon valde behandling i Tyskland på en holistisk klinik. Beslutet fattade hon efter att ha diskuterat med ”olika personer som är duktiga på friskvård” och efter kontakt med en ”kvinna som kontaktade henne på sociala medier, vars man hade behandlats där”.

Det trumfade läkarkåren.

Som sagt, vi har problem.

Vetenskapen har problem.

Den som blir sjuk famlar omkring sig.

Det är djupt mänskligt. När den behandlande läkaren förklarar att din tumör inte kan opereras, är du vidöppen för den som ger dig ett annat besked, något som är hoppfullt, något som är mer liv och mindre död. Som att ett holistiskt perspektiv skulle vara räddningen.

Att skuldbelägga individen vore grymt. Men det finns anledning att reglera den industri som tjänar grova pengar på att utnyttja människor när de är som mest sårbara. Sverige tar steg i rätt riktning. Det är bra. Den som kränger kolloidalt silver med löfte om att det – uppemot 2 000 kronor för en liter vatten – botar sjukdom är en bedragare och ska hanteras därefter.

Men det är inte hela lösningen.

Samhället kan inte konkurrera. Den tryckta pamfletten på vårdcentralen ges inte självklart tolkningsföreträde. Det gäller även för barnmorskan eller läkaren. Information flödar över otaliga plattformar. Ibland är den sann, ibland är den falsk. Ibland är den 1177, ibland är den Kennedy Jr. Internet är demokratisering, nedbrytning av hierarkier. Auktoriteter blir röster i mängden. Det har sina fördelar. Men det har också sina rejäla nackdelar. 

Måste samhället bemöta de manipulativa argument som publiceras på Youtube? Ska det ligga i vårdens uppdrag att kliva in i trådar på Facebook för att stävja den värsta mytbildningen? Köpa sökord av Google för att komma före kvacksalvarna? 

Det är en gigantisk utmaning. 

Speciellt eftersom företagen som driver våra största IT-företag gör ytterst lite för att stävja den nedåtgående spiralen mot total upplösning som kommer ur att ingenting graderas eller förklaras.

Aftonbladet/Veckorevyn kan visa att 22 procent av svenska kvinnor har lågt förtroende för vården. Det behöver inte handla om att de slukats av internet, utan kan även handla om vårdens beskaffenhet. Hur den möter kvinnor, hur den hanterar deras sjukdomar.

Aftonbladet/Veckorevyn intervjuar en 24-årig kvinna som säger att hon vände sig till homeopati när hon upplevde att vården inte tog hennes upprepade och smärtsamma urinvägsinfektioner på allvar:

”Jag var desperat. Jag hade aldrig vänt mig till alternativ medicin om jag hade fått den vård jag behövde. Nu hade jag inget val.”

Kvinnan menar att hon plötsligt blev värdigt bemött, att någon tog sig tid att lyssna. Behandlingen hjälpte inte. Hon ångrar sig ändå inte. Hon känner att hon tog kontroll över sin situation.

Har vi en växande förtroendekris?

Där kvinnor vänder riktig sjukvård ryggen?

Veckorevyns chefredaktör Irena Pozar skriver:

”En ökande grupp av konsumenter inom den alternativa vården är unga kvinnor. Varför är det så och vilka konsekvenser kan det ge om 10, 20 eller 50 år? Det är svårt att svara på.”

Dagens ETC har under lång tid granskat hur förtvivlat svårt det är för kvinnor som lider av endometrios att få snabb och lyhörd hjälp av vården. Det är ett av de journalistiska projekt som jag är absolut mest stolt över. Inte minst för att vårdens olika yrkesgrupper har delat och diskuterat artiklarna. Jag hoppas att det gör skillnad. Jag hoppas att någon kan slippa onödigt lidande och få den vård hon ska kunna förvänta sig. 

Två-tio procent av alla kvinnor har endometrios.

”Personer som söker hjälp för smärtor i buken i samband med mens och ägglossning måste utredas och följas upp. Detta är ett folkhälsoproblem och i dagens läge är det individerna som i nästan alla fall får bära denna börda, ekonomiskt och socialt, helt själva. Men detta är en börda som ses som helt normal för kvinnor att bära”, vittnade Ylva Emel Karlsson i Dagens ETC. 

Hon fick sin diagnos först efter att ha levt med symptomen i 15 år.

Irene Pozar:

”Men en sak är säker: svensk sjukvård behöver bli bättre på att se, höra och lyssna på unga kvinnor och att kunna förstå och bota de sjukdomar som drabbar dem.”

Vården kan inte bemöta desinformation överallt och hela tiden.

Vården kan däremot bygga förtroende.