Ledare: Lite mer skilsmässofester för folket?

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Just denna maktlöshet påtalas inte så ofta i den bostadspolitiska debatten. Vart ska man ta vägen när man inte längre älskar sin sambo eller make? Ja, det är främst kvinnor jag tänker på. 

Den historiska utvecklingen har visat att de senaste 50 åren har skilsmässor ökat mer bland låginkomsttagare än höginkomsttagare. En gång i tiden var det en frihet främst för överklassens kvinnor men i takt med ökad jämlikhet blev arbetarklassens kvinnor mindre bundna till sina män. De var inte längre tvungna att stanna kvar i relationen för sin ekonomiska försörjning. Med andra ord, den progressiva fördelningsekonomin gjorde att fler snubbar kunde dumpas.

Det är frihet. 

Men hur blir det när ojämlikheten ökar? När fler pratar om att sänka ingångslönen? När bostäderna inte räcker till? Hur påverkar det kvinnors reella frihet?

Redan i dag är en av de fattigaste grupperna i Sverige ensamstående kvinnor med barn. När siffror tas fram om den ökande barnfattigdomen så bottnar det i den ekonomiska utsattheten hos kvinnor. Kvinnor som inte får eller kan jobba heltid. Kvinnor som sjukskrivits efter tunga jobb. Kvinnor som inte längre kan bära försörjningen. 

Är det uppmuntrande för alla dem som funderar på att lämna sin partner? För även om samhället lyft bort juridiska och sociala normer som tidigare hindrat skilsmässor är ekonomin fortfarande en avgörande faktor. Den kan vara avgörande för om man stannar eller inte.

Forskaren Per Simonsson har i sin studie granskat antalet skilsmässor i Sverige sedan 1850. Han har kommit fram till två tillfällen då ökningarna var signifikanta: under andra världskriget och senare under 1960–70-tal. Perioder då kvinnor frigjorde sig ekonomiskt. 

Som vi redan konstaterat, fler skilsmässor är ett tecken på att kvinnor fått det bättre.

Kanske ska politiken ha det som mål? Sikta på fler skilsmässor genom att satsa på större ekonomiskt inflytande för kvinnor? Se ökat antal skilsmässor som indikator för ökad ekonomisk demokrati? Lite mer skilsmässofester för folket?

Kanske, kanske inte. Men det vore uppmuntrande om kvinnors förvärvsarbete, åtminstone retoriskt, sågs som någonting mer än en stapel för den ökade tillväxten. Att rätt till heltid för arbetarkvinnor inte bara handlar om att överleva, utan också om att förverkliga sig. Att drömmen om frihet är större än att överleva ett arbetsliv som inte knäcker en. 

I filmen Shirley Valentine lämnar huvudpersonen plötsligt sitt hem när hon kommer på sig själv att prata med köksväggen. Desillusionerad och trött undrar hon vad som blev av livet. Varför är hon fortfarande gift med sin man? Är hon verkligen kär?

Det är svårt att besvara och agera efter dessa frågor när man inte ens kan lämna sin partner på grund av bostadsbristen. När familjens ekonomi går ihop tack vare makens inkomst. Eller när ett uppbrott i praktiken betyder att man hamnar i fattigdom. Att få tiden att gå genom att prata med väggen som Shirley gjorde är inte ett rimligt alternativ.

Vi borde ha en politik som gör att kvinnor vågar skilja sig och fullfölja sina drömmar. Ett mål som vi historiskt vet uppfyllts genom ökad ekonomisk jämlikhet. 

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.