Du vet hur det är. Du står där i kön, du matar in kort och kod och får dina varor. På apoteket, i klädaffären och på många andra ställen får du varorna i en liten plastpåse. I andra affärer har du själv lagt en påse eller två på bandet. En påse som sällan används mer än två gånger. Några minuter hem och sedan en gång till för något som ska slängas.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Nyligen fick en svältande småhuvudval avlivas utanför Norge. Valen hade 30 plastpåsar i magen. Valen hade ingen chans att veta att plasten skulle bli hans död. Varje gång vi tyst accepterar eller köper en plastpåse för sträckan från butiken till hemmet bidrar vi till att skada livet på jorden. Plast i alla storlekar, från osynliga nanopartiklar och uppåt, utgör ett globalt hot mot fiskar och fåglar i vår havsmiljö. Den stora mängden påsar gör att även några få procent som hamnar på fel ställe innebär stora skadliga volymer. Om inget görs är det mer plast än fisk i haven om en generation.
Nu har fransmännen tagit täten och sedan ett halvår förbjudit de enkla butiksplastpåsarna. Av 17 miljarder årliga franska plastpåsar brukade hälften hamna fel. Frankrike går före och visar att beteenden kan ändras.
Men det finns en annan möjlighet. I stället för att spela okunniga om hur plastpåsar är farliga för livsmiljön skulle vi självmant kunna avstå de slentrianmässigt erbjudna plastpåsarna. När du står i butikskassan och expediten snabbt stoppar ner din lilla trippelförpackade vara i ytterligare en förpackning kan du faktiskt själv säga "Tack, men jag avstår plastpåsen" och le tillbaka. Det går. Testa så får du se.
Det finns papperskassar, stadiga flergångskassar och hjulförsedda vagnar för livsmedlen. Det vimlar av alternativ som inte på samma uppenbara sätt skadar miljön som plastpåsarna. Det finns till och med eleganta tunna flergångskassar i fickformat som fungerar bra. Det handlar om två saker. Att medvetet välja bort plastpåsen och att ha en annan lösning till hands.
Vi löser inte miljöfrågorna med detta. Men vi vänder vår passiva konsumtionsroll till ett aktivt ansvarstagande. Kanske börjar vi fundera på vilka produkter som egentligen på ett rimligt sätt minimerar skadlig påverkan på våra planetära ekosystem. Genom att föregripa en kommande lagstiftning visar vi att det går. Att vi själva kan ta ansvar för vad vi väljer.
Våra värderingar sänder starka signaler till producenterna. Barnarbete är inte okej. Utrotningshotade arter ska inte säljas över disk. Plast på fel ställe är livsfarligt.
I det som brukar kallas cirkulär ekonomi är tillit ett fundament. Vi måste kunna lita på leverantören och på att funktionen är den vi betalar för. Tillit byggs stegvis och är faktiskt ömsesidig. Även leverantören behöver kunna lita på konsumenten. Att vi förstår värdet av det vi betalar för. Att vi uppskattar mödan bakom den smakfulla tomaten, den vackert renoverade möbeln eller det arbete vi vill få utfört av en specialist.
För att tilliten ska växa behöver vi börja med att lita på vårt eget omdöme.
– Plastpåse?
– Nej, tack!
