Alliansen har fått flera tunga näringslivsföreträdare med sig i kritiken och visst skulle det vara bekymmersamt för Sveriges näringslivstoppar om de skulle behöva byta från bilen till kollektivtrafik för att ta sig in och ut från Stockholm och inte längre skulle kunna flyga med sina vänner i bolagsägda flygplan på privata resor och dyra jaktarrangemang i Jämtland från centrala Stockholm utan behöva ta sig till Arlanda med Arlanda Express på 20 minuter och resa som vanligt folk med reguljärflyg. (Jag hoppas verkligen att ni förstår att jag är ironisk).
Alliansen, flera näringslivsföreträdare och i viss mån även media som har valt att fokusera på Förbifart Stockholm och Bromma som Sveriges viktigaste frågor missar grovt de utmaningar vi står inför. Sveriges utveckling står inte och faller med Förbifarten och Bromma. Vad vi behöver diskutera är hur vi kan få fler jobb och minska arbetslösheten, trygga och förbättra kvaliteten i omsorgen och skolan och ge våra barn en positiv framtid – i hela Sverige.
Jag har länge hört devisen att det som är bra för Stockholm är bra för Sverige. Det som är bra för Örebro är bra för hela länet. Det är dags att inte bara ta det för givet.
Sverige är mer än huvudstaden och Sveriges 10–15 största kommuner. Det ser vi inte minst i vårt län. Fler än hälften av länets invånare bor utanför Örebro kommun och nästan två tredjedelar utanför Örebro tätort. Örebro län är inte särskilt unikt i detta avseende. Det är dags att på allvar ställa frågan hur de människor som bor utanför Sveriges största städer och i landsbygds- eller glesbygdskommuner träffas av den nationella politiken.
Frågan om Förbifart Stockholms och Brommas framtid är inte särskilt relevant för dem som exempelvis bor i Lindesberg, Hällefors eller Ljusnarsbergs kommun. Där är de frågor som inte har fått utrymme i debatten under hösten desto viktigare. Vad innebär regeringens kontra alliansens politik för invånarna utanför Sveriges storstäder och större kommuner?
I december stod regeringens budget och de borgerliga partiernas gemensamma budget mot varandra i riksdagen. Skillnaderna var och kommer även i framtida budgetar att vara tydliga. Skillnader som är avgörande för utvecklingen i hela landet.
De små och medelstora kommunerna behöver mer resurser till skola och omsorg. De behöver satsningar på bättre kommunikationer, utbyggnad av bredband och på underhåll och utbyggnad av järnväg. De behöver också fler bostäder och renovera gamla. Arbetslösheten och ohälsan är ofta högre i de små och medelstora kommunerna. Medelåldern likaså. Därför är en bättre a-kassa och sjukförsäkring och sänkt skatt för pensionärer av stor vikt för människor i Sveriges små och medelstora kommuner. Det förbättrar människors möjligheter att bo i hela landet. Det skapar nya och fler arbetstillfällen.
Vi behöver satsa på de regionala högskolorna och universitetens möjligheter att erbjuda utbildningar. Människor som ännu inte har kommit in på arbetsmarknaden eller är mellan två jobb behöver bättre stöd för att kunna matcha efterfrågan av arbetskraft. Det här är bara några exempel på områden där regeringen i sitt budgetförslag föreslog ökade resurser medan alliansens budget hade inneburit minskade.
Jag jobbar för att regeringen och vi i riksdagen ska se till hela Sveriges behov och förutsättningar. Där behöver vi hjälpas åt. Gamla sanningar måste våga ifrågasättas. Vi måste se till att debatten inte bara utgår från storstädernas förutsättningar och behov utan att hela landets utmaningar, behov och möjligheter synliggörs.
