Ledare: Likt solen stiger hoppet i öst

Finsk politik är inte det som ligger högst upp på min intresselista. För att vara ärlig finns det inte med alls faktiskt. Men sedan det i april stod klart att Finlands nya regering kommer att ledas av en centerpartistisk statsminister har politiken i vårt östliga grannland tagit ohälsosamt mycket plats i mitt huvud. Hur i all världen kan Finland vara så intressant undrar ni såklart. Jo, om allt vill sig väl kan Finland bli ett av få länder som vågat sig på att införa basinkomst för sina invånare och det – det vore historiskt.

Basinkomst är en slags medborgarlön som delas ut till samtliga invånare utan krav på motprestation. Hur mycket varierar, men summan föreslås ligga mellan 8 000 till 10 000 kronor. Vill man ha mer arbetar man. 

Införandet av basinkomst skulle således ersätta stora delar av andra bidrag, till exempel a-kassa, bostads-, studie- och barnbidrag. Detta ger alla en ekonomisk trygghet och möjlighet att ägna mer tid till hem och familj, vilket de flesta i dag har fruktansvärt dåligt samvete över (mig själv inräknad). Det skulle också minska klassklyftorna samt minska stressen i samhället vilket leder till bättre fysisk och psykisk hälsa och minskade kostnader för sjukvård. För att inte tala om miljön som skulle bli evigt tacksam när lyxkonsumtionen försvinner.

Men hallå! Skulle folk gå omkring och INTE jobba då? Nej, basinkomst innebär inte att någon måste sluta att lönarbeta. Där-emot får var och en bestämma hur mycket de vill arbeta, ett välkommet trendbrott för anställda som i dag ofta arbetar mer än de vill eller klarar av, medan de som saknar anställning tvingas till förnedrande låtsasåtgärder à la fas 3.

Basinkomst ger oss också möjligheten att välja bort arbeten som är etiskt vidriga, till exempel vapenproduktion, eller bara självutplånande, till exempel telefonförsäljning. I stället kan fler få arbeta med saker de tycker är roligt och givande, till exempel inom skolan (förutsatt att man har rätt kompetens såklart), organisera sig politiskt, frivilligarbeta eller våga vara arbetslösa ett tag för att utveckla en företagsidé.

Den stora frågan är så klart hur basinkomsten skulle finansieras av staten, men vid vidare eftertanke behöver det inte bli så svårt. Sverige är ett rikt land, det handlar ”bara” om att omfördela resurserna. Genom att göra dagens socialförsäkringar och bidrag överflödiga frisätts hundratals miljoner kronor, pengar som kan användas till att ge alla en drägligare tillvaro. Fler inkomstkällor är bland annat införandet av konsumtionsskatt och skatt på miljöförstöring och utvinning av naturresurser, samt en höjning av förmögenhetsskatten. Sedan skadar det inte att se över övriga ”investeringar”: hur rimligt är det till exempel att spendera 1,3 miljarder kronor på ett nytt konserthus i Malmö när det redan finns ett? Dessutom på bekostnad av en minibondgård för barn i Folkets Park. Skäms Malmö!

Givetvis finns det frågor som måste besvaras – ska pengarna utbetalas kravlöst och vem ska utföra de jobb som plötsligt inte blir så attraktiva när man inte måste? Förhoppningsvis kan Finland visa vägen. Och kanske även i Danmark som på senare tid fått upp ögonen för att man inte måste köra på i gamla hjulspår. Ska man tillåta sig att drömma så kanske till och med Sverige, där bland annat Miljöpartiet i Göteborg, Stockholm, Gävleborg och Östergötland samt Grön ungdom ställt sig bakom förslaget.