Rådet tillsattes 2017 och har i uppgift att årligen lämna en rapport till regeringen med uppdrag att bevaka regeringens arbete så att det går i takt med de klimatmålen som riksdagen och regeringen har beslutat om.

Beskedet är dystert. Rapporten visar att dagens politik leder till ökade utsläpp av växthusgaser. ”Det är dessutom första gången på två decennier som ändrad politik leder till ökade utsläpp”, förklarade Klimatpolitiska rådets ordförande Cecilia Hermansson.

Man vet inte om man ska skratta eller gråta, medan den senaste IPCC-rapporten larmar om hur bråttom det är att minska utsläppen gör vår svenska regering det omvända.

Hermansson förklarade i samband med rapportsläppet att det är en sak att utsläppen ökar strax efter en konjunkturnedgång. Till exempel som när vi ökade vår konsumtion och produktion efter pandemin. Skillnaden den här gången är att det är politiska beslut som lett oss hit.

Det som pekas ut som boven i dramat är bland annat slopad bonus för elbilar och minskat järnvägsunderhåll.

Rapporten är alarmerande. Men den efterföljande debatten visar varför regeringen har hamnat här.

I intervjuer fyller miljöminister Romina Pourmokhtari (L) medieutrymmet med floskler och innehållslösa meningar. Hon säger emot sig själv hela tiden. Det har nästan blivit en parodi där hon säger en sak medan regeringen gör något helt annat. Liberalernas roll har än en gång blivit att tvätta rent imagen för en bakåtsträvande politik.

Men värst var ändå debatten i Studio Ett. När rådets rapport skulle diskuteras var det av någon märklig anledning Martin Kinnunen, Sverigedemokraternas miljö- och klimatpolitiska talesperson, som diskuterade frågan. På andra sidan stod Per Bolund från Miljöpartiet. Men ingen från regeringen var där. Man fick intrycket av att Kinnunen är den som dikterar regeringens klimatpolitik och är talesperson för L, M och KD.

Under programmets gång får Kinnunen frågan om han står på klimatets eller folkets sida. Varpå han snabbt tar bollen och säger ”folkets”. Det där är ett förljuget svar på en falsk motsättning. Alla med lite ärlighet i kroppen vet att klimatet handlar om människan. Utan natur kan människan inte leva. Alltså är det inte en motsättning mellan klimat och folk, det ena är den andres förutsättning. 

Dessutom är det människor som lever i fattiga länder och som bidrar minst till de globala utsläppen men är de som drabbas värst av klimatkrisen. Det där gäller även lokalt här i Sverige. Rika släpper ut mer än ”folk” med mindre plånbok. Men det är inte de sistnämnda som Kinnunen menar när han säger folk.