Fem av sju ledarsidor har proisraeliskt fokus. Sedan 7 oktober 2023 har opinionsjournalisterna skrivit nästan dubbelt så mycket om attacker mot israeler jämfört med palestinier.

Ledarsidor är opinionsbildning: skribenterna tycker något, redaktionen driver en linje. Det är inte ett problem i sig att åsikterna går isär bland landets tidningar, det är tvärtom ett sundhetstecken.

Men att sätta ordet opinion före journalistik friskriver oss inte från journalistisk etik, och inte heller från självkritik.

Kärnan i mediegranskningen är förstås nyhetsrapporteringen, och den slagsida som framkommer där – till exempel att det krävs tolv döda palestinier för att tidningarna ska skriva lika mycket som de gör om en död israel.

Men när vi adderar opinonslagret ser vi att nyhetsrapporteringen i stort följer tidningens politiska linje. Är det då neutral rapportering vi ser på nyhetsplats?

Även om granskningen inte är heltäckande ger den en tydlig indikation om ett medialt misslyckande. Expressen sticker ut på nyhetsplats, på ledarsidorna är det kanske framför allt Svenska Dagbladet som utmärker sig som särskilt Israelvänliga. Vid 173 tillfällen har dess ledarsida nämnt attacker mot israeler – bara 20 gånger skriver de om palestinier som utsätts för samma sak.

Vi är själva med i undersökningen – något annat vore märkligt. Tillsammans med Aftonbladets ledarsida är vi de enda tidningarna som inte har ett proisraeliskt fokus.

För kontext bör nämnas att över 40 000 palestinier och omkring 1 300 israeler uppges ha dött sedan 7 oktober.

Vår ledarsida – både ledartexter och kolumner inkluderades i analysen – har publicerat dubbelt så många omnämnanden av attacker, tillfångataganden och hat mot palestinier jämför med israeler. Aftonbladets ledarsida har en ännu starkare tonvikt åt det palestinska lidandet i kriget.

För kontext bör nämnas att över 40 000 palestinier och omkring 1 300 israeler uppges ha dött sedan 7 oktober. Det är ungefär 30 gånger fler palestinska dödsfall än israeliska, men på landets ledarsidor som helhet är det alltså dubbelt så stort fokus på döda israeler.

Karin Olsson, biträdande chefredaktör på Expressen, ombads kommentera Dagens ETC:s granskning av nyhetsrapporteringen. Hon svarade bland annat att det handlar om ett ”försvarskrig” av Israel.

Rätt till försvar har blivit försvarskrig och försvar har blivit ”döda 40 000 människor”. Försvarsbegreppet har blivit ett enormt paraply i mediernas skildring av kriget.

Det här handlar om sagt om opinonsbildning. Man får tycka olika, varje ledarsida driver sin linje. Men det är ingen motsättning att ha en politisk uppfattning och att göra en nyhetsvärdering, att granska sina källor, att omvärdera beslut och att, i bland, rannsaka sig själv.

Hade jag kunnat skriva mer ur israelernas perspektiv? Säkert. Hade jag kunnat variera mina nyhetskällor mer? Absolut. Men framför allt är det – menar jag – ledarsidor som Svenska Dagbladets som borde ställa sig själva ett antal frågor.

Kanske är det få som är förvånade över resultatet, men nu är det inte bara en känsla.

Till exempel om det är rimligt att dödandet av 40 000 dödade palestinier beskrivs som ”försvar”. Eller vad det beror på att anklagelser om folkmord nästan förbises helt i krigsskildringen genom blå glasögon. Eller om det är en ideologisk blindhet som gör att döda palestinier beskrivs med neutrala ord medan döda israeler beskrivs med laddade begrepp.

Kanske är det få som är förvånade över resultatet, men nu är det inte bara en känsla, en uppfattning: det är en liten bit sanning.

Kommer de ledarsidor som kraftigt överdrivit rapporteringen och vinklingen om Israels lidande ta åt sig? Antagligen inte. Kommer regeringen, som jag anklagat för samma typ av ojämna språkbruk om israeler och palestinier, att ändra sig? Det tvivlar jag på.

Men vi gav dem något annat än åsikter: vi gav dem siffror. Å andra sidan vet vi ju att inte ens sådant biter. 40 000 dödade palestinier gick ju så lätt att trolla bort.