År 1968 pratade feminister om hur det personliga är politiskt. De ville utöka den snäva spelplanen som borgerligheten hade vigt åt ”acceptabel politik”, rita om linjerna, så att säga. Varför ska hemmet kallas privat, heligt och ”opolitiskt”? Var vi drar gränsen är godtyckligt, och den nya kvinnorörelsen ville visa det. Resultatet blev kollektiva krav på frigörande av kvinnans tid och kapacitet för självförverkligande.
Vi fick statligt finansierade dagisplatser, stärkt rättsligt skydd mot sexuella trakasserier och övergrepp, och vi började studera på universitet i allt större utsträckning. I dag har den frigörelsen lett till att vi till stor del också är konsumenter, med suverän kontroll över en egen lön och plånbok. För många som har växt upp efter 70-talets radikalfeministiska uppvaknande så är pengar på kontot, utbildning och ”egentid” en självklarhet. Det har lett till att parollen ”det personliga är politiskt” har gått från kollektiv aktion till personliga lösningar för en friare vardag och framtid.
VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL
Teckna en prenumeration pе din lokala ETC-tidning
Det handlar helt enkelt mer om att göra ”rätt” val än att ifrågasätta och kräva en förändring kollektivt. Utsatta grupper i samhället är konsumenter, vare sig det gäller kvinnor, invandrare eller sjukskrivna. Och det är alltid vanliga människors val som ifrågasätts. För det går inte att köpa sig till feminism, antirasism eller humanistiska värderingar i allmänhet. Du stöttar alltid ett handelsbolag som äger hälften av världens industrier. De allra rikaste, de som äger hela världen, sätter villkoren, drar in pengarna och förblir osynliga medan vi hudflänger varandra över ”dåliga” konsumentval.
Vi är så upptagna med att göra rätt val, tala rätt och bete oss i enlighet med vår övertygelse att det tar bort fokus från kollektiva lösningar. Det som gav exempelvis kvinnor rösträtt, dagisrätt, det som utvecklade och fortsätter utveckla antidiskrimineringslagarna. Det spelar ingen roll hur mycket ekologiskt nedbrytbara dina livsval är om de stannar vid personliga val. Och företag utnyttjar allt det här. Med blufflösningar så som corporate social responsibility, CSR, som går ut på att ett företag skänker en promille av sin vinst till välgörenhet för att förbättra sin image och i slutändan locka ännu fler ”medvetna” kunder som gör ”rätt” val.
Och ytterst handlar det om vem som har råd att köpa sig en image som medveten. För det kostar att göra rätt val. Ekologiskt är generellt dyrare än annat, veganprodukter kostar mer och det kräver tid att sätta sig in i allt. Tid många inte har. Eller orken för den delen. Eller lusten. För en hel del av oss känner nog att det inte gör någon skillnad om kläderna kommer från H&M och köttet från Irland. Den bittra sanningen är att det inte gör det heller. Kollektivism, kamp och organisering för en bättre värld – oavsett vilka frågor ens engagemang bottnar i – är vägen framåt. Det personliga ÄR politiskt men det politiska ÄR gemensam handling och organisering. Det finns ingen politik i det egna valet om det inte är förankrat i något större, med andra, mot något och för något annat.
Spelplanen är bredare nu, men det är ingen idé att spela om alla ens spelkamrater har gått hem.