Men håll med om att bilden är märklig, jag menar idag borde vi ju säga att ”det är som att hälla vatten på en vattentät mobil” eller något liknande. Ändå vandrar gåsen där över våra samtal.

Kanske det är vår känsla av att höra samman med det som var.
Då för länge sedan, när gåsen verkligen vandrade över grusplanen framför huset. Då, när banken var en liten hörnlokal i byns nybyggda tegelbyggnad. Då, när vinster gjordes av företag som producerade och sålde saker, inte av företag som bara lånade ut pengar.

Idag är det ju tvärtom.

Gåsen är gigantisk, den klampar över asfalten och även om vi ville så kan vi inte hälla något vatten på den, för ingen av oss når upp.

Vi tittar ner i våra mobiler istället. Kanske vi öppnar vår bankapp? Swishar lite pengar?

Jag har skrivit om Sveriges stora feta gäss i många år nu. Med en förskräcklig déjà vu-känsla, rapporterat om en utveckling som skadar oss alla, men som bara får fortgå.

Förra årets megaövervinster på 100 miljarder från de stora bankerna, kommer bli nya mega-extra-super-siffror för ännu ett rekordhalvår.

Och hela tiden är det här övervinster som tas utan anledning, utan positiva effekter i ekonomin, utan moral. För det finns ingen som helst orsak till att bankerna ska ha så höga vinster, utom ren girighet hos ägarna.

Vinsterna läggs inte som säkerhet, de blir utdelningar, och det är bara ekonomer som kan tro att en om en banks ”säkra kapital” utgör tre procent av vad den riskerar, istället för säg åtta procent, så betyder det något vid nästa finanskris.

Ingen bank i världen kan klara sig utan att stat och skattebetalare garanterar skulderna.

Övervinsterna idag betyder inte ett smack om fyra år.

Ändå får de hålla på.

Övervinsterna är en slags skatt på all annan ekonomisk aktivitet. När en vara når dig så har alla aktörer före dig, råvaruproducent, utvecklare, producent, marknadsförare, distributör, transportör, säljare och så du själv … betalat en liten ränta till olika banker och slutresultatet är att kanske hälften av kostnaden för den där varan i din hand går till finanskapitalets del av vår ekonomi.

Ja, det skulle vara illa nog om det bara var tio procent i en värld utan inflation.

Det är samma sak med bostäder. Enda orsaken till att din bostad blir dyrare och dyrare är att banker behöver högre värderingar för att kunna skapa nya lån som ska gå till samma lägenhets nya köpare. Allt blir mer ”värt” fast det bara är lånen som blivit större.
Det värsta är att även om du följer alla de olika ”tipsen” från finansmarknadsministrar eller ”oberoende rådgivare” så kommer du ändå tvingas betala alldeles för mycket till banken för det höga nöjet att ha någonstans att bo.

Man diskuterar därför ibland inom politiken och bland ekonomer att höja din betalningsmoral, det vill säga få dig att börja amortera en lägenhet du inte kan betala på hela ditt livs samlade överskott efter att lönen gått till mat, hyra, transport och … just det, ränta. Men sanningen är att den ändå omoraliska aktören är banken, då de gemensamt tar ut en ränta som när gåsen var liten hade kallats för vad det är. Ockerränta.

Se ”bolånemarginalen”! Återigen ett märkligt ord. Det låter som något tekniskt, som en marginal som finns där för att den måste finnas. Ungefär som en hall i en lägenhet. Eller en fönsterbräda? Bolånemarginalen är överpriset du betalar för att bo. För sju år sedan, strax före finanskrisen, så var den runt 0,7 procent. Bankerna tog alltså ut 0,7 procent extra från dig utan annan anledning än att de kunde. Sedan kom krascherna.
Bankerna gick med förlust på grund av sina spekulationer i falska säkerheter.

Men krisen löstes snabbt genom att staten garanterade underskott samtidigt som bankerna fick gå med rekordvinster. Bolånemarginalen höjdes nämligen från 0,7 procent till 1,5 procent på fyra år, och så skuttade den iväg till 2,2 procent idag. Bankerna har aldrig haft så stora marginaler på bolån på 20 år.

Om du lånat en miljon betalar du alltså nästan 2 000 kronor extra varje månad i onödig extrapeng till en bank som inte gör något alls för de pengarna. Eftersom nästan alla svenska familjer är låntagare blir det här fina övervinster allt som allt.

Det här är såklart upprörande, om tillräckligt många blir arga kommer också finansmarknadsminister Per Bolund (MP), precis som företrädaren Peter Norman (M) säga att ”detta är inte bra” och ”vi ska titta på det”.

Och tittar är precis vad man gör.

Storögt.

Sedan skäller man lite och så tar man fram den stora vattenspannen och häller vatten på våra stora gäss som klampar vidare på boulevarderna.

Vattnet når dem numera inte ens upp ovanför foten.
De kanske tittar ner och undrar vad som springer därnere.
Men mest tittar de på varandra.

Och låter sådär enerverat kacklande som bara gäss kan.