Extremhögerns signum är att ge ytliga förenklade svar på svåra samhällsfrågor (det är invandrarnas fel). Låt oss inte fastna i deras fördummande politiska grop och göra detsamma. Debatten blir obegriplig när progressiva röster i all välmening kontrar med svepande plattityder om det globala patriarkatet och säger att kultur inte hänger samman med sexuellt våld.

Visst är kultur ett knepigt begrepp. Svårdefinierat och flytande och extra problematiskt för att extremhögern numera använder det istället för ”ras” i sin propaganda. Men vi måste kunna konstatera detta: Lika självklart som att män är den främsta gemensamma nämnaren när vi ska analysera förövare av sexualiserat våld, lika självklart som att sexuellt våld inte har invandrat hit, precis lika självklart är det att våld mot kvinnor sker i ett sammanhang. Och sammanhang kan se olika ut. Genussystem förändras och varierar. Över tid och rum och social kontext. Mellan länder och inom länder. Våld mot kvinnor tar sig i olika uttryck och sker i olika omfattning. Och det är något i grunden hoppfullt. Det visar att saker kan förändras till det bättre genom politisk kamp. Och det gör att vi kan studera historien och samtiden och hitta mönster.

Vi kan se att vissa sammanhang (till exempel krig, fattigdom och en försvagad statsapparat) generellt sett gör att sexualiserat våld mot kvinnor ökar. Och vi kan motsatsvis se vad som skulle kunna stärka kvinnors rättigheter. Om detta borde vi prata istället för att stampa i en onyanserad kulturdebatt. Alla borgerliga skribenter som nu yrvaket vill stå upp för kvinnors rättigheter (Gudars vad er rasistiska dubbelmoral är pinsam! Sen när blev Rebecka Widemo Uvell kvinnosakskämpe? Sen nyårsafton): HUR vill ni skapa ett samhälle där kvinnor har rätt till sina egna kroppar? Kom igen. Ge mig genomförbara åtgärder.

Det enda konkreta som hittills kommit från den brunrandiga högern är populistiska utspel om att utvisa våldtäktsmän. Gäsp. Det gör vi ju redan under vissa omständigheter. Men det är svårt att utvisa någon med flyktingstatus. Och det är ju rimligt. Vad vill ni göra mer? Nähä, ingenting. Vänstern och den feministiska rörelsen har däremot massvis med konstruktiva och väl underbyggda förslag. Om debatten handlade om lösningar skulle vi regera.

Vi kan börja med att förbättra arbetsrätten och arbetsmiljöarbetet och pytsa ut resurser och kunskap till våra skolor. En tredjedel av sexualbrotten sker nämligen på jobbet eller i skolan. Ju osäkrare ställning en har på arbetsmarknaden desto svårare att stå upp mot trakasserier och sexism. Vad har ni att säga om detta alla ni som ständigt vill försvaga arbetsrätten och gynna branscher där människor utnyttjas? I skolan och förskolan kan också ett viktigt förebyggande arbetet ske som motarbetar de könsmönster som föder våld. Särskilt SD och KD brukar emellertid bedriva en intensiv kamp mot just genuspedagogik. Hur tänker ni då?

Vi kan ösa på med förslag hur länge som helst. Låt oss stärka och utbilda de delar inom vård och socialtjänst som bedriver ett centralt arbete mot våld och övergrepp. Låt oss satsa mer på normkritisk sexualundervisning. Låt oss stötta kvinno- och tjejjourer och lära tjejer att slåss och bli medvetna om sina gränser och rättigheter. Vi vet att det är åtgärder som kan minska antalet sexualbrott. Dessa satsningar är emellertid svåra att genomföra med de skattesänkningar och stora nedskärningar på välfärden som förenar SD med resten av högern. Vad har ni att säga om det?

Det är dags för en feministisk offensiv som levererar nyanserade svar och konkret politik. Blotta högerns totala brist på annat än förenklade utspel.

Den långsiktiga lösningen i kampen mot sexualiserat våld heter jämställdhet och rättvisa. Det är vad forskningen visar. Ett tryggt samhälle föder empati och minskar våld. Och trygghet skapas inte genom murar utan genom jämlikhet, demokrati och en fungerande stat och gemenskap.