Visst kan det vara frestande att hylla bolag som tar någon form av ställning i, egentligen, alldeles självklara frågor. Vi hyllar Wallenberg när det skeppas över lite pengar till flyktingläger, trots att samma familj är med och tillverkar vapnen som göder kriget. Vi hyllar bankdirektörer som ger bidrag till olika insatser, trots att de styr ett system som flyttar välfärdspengar ur landet. Vi hyllar Fredrik Reinfeldt när han säger åt folk att öppna sina hjärtan trots att han precis har ökat klyftorna i landet och förespråkar en restriktiv flyktingpolitik. Och så Taxi Kurir då. Som var det goda antirasistiska bolaget.

Kanske är vi så svältfödda när det kommer till bolag, banker och överklass som gör bra saker, att vi hyllar dem för minsta lilla. För det finns bara en sak att säga om Taxi Kurir, eller om Fågelviksgruppen – det holdingbolag som äger Taxi Kurir och Taxi 020. Hycklare.

För bakom kampanjer om öppenhet, antirasism och arbetare som kan försörja sig själva finns en kalkylerande och iskall strategi. Vinst och rikedom till ledningen. Smulor åt chaufförerna. Sedan taxibranschen avreglerades har antalet bilar på landsbygden minskat med 70 procent medan de har ökat i Stockholm med 65 procent. Priserna har stigit, men lönerna och villkoren sjunkit. Det finns stora möjligheter för bolag som vill fiffla att göra det. Och det gör de.

Landstingshuset i Stockholm omringades för ett par veckor sedan av hundratals gula taxibilar. Det var taxichaufförer inom just Taxi Kurir och Taxi 020 som för andra gången på kort tid protesterade, demonstrerade, strejkade för bättre villkor och för att få kollektivavtal. Att de gjorde det just utanför landstingshuset är högst logiskt. Därinne sitter politiker i alliansen och kanske främst Kristoffer Tamsons, moderaten med förkärlek för sänkta löner och villkor och höjda priser i kollektivtrafik, och styr.

Allianspolitikerna i Stockholms landsting är ansvariga för en av de största färdtjänst-upphandlingarna någonsin. I den sista upphandlingen gick hela den apparaten till Taxi Kurir som sänkte ersättningar och löner till taxichaufförerna för att vinna.

Samtidigt fortsätter chaufförernas outtröttliga kamp. På mindre än tio år har de fått se sina löner sänkta med 35 procent. Bara sedan februari i år har de sänkts med 14 procent. De tvingas att §arbeta dubbla arbetsveckor och då är det ändå svårt för de flesta att kunna leva på den lön man får. Det vet den fackliga hjälten Allonias Sebhatu som är organiserad i Taxiklubben i Transportarbetareförbundet. Han kämpar varje dag tillsammans med sina kollegor mot samma bolag som pratar om antirasism och ett öppnare Sverige.

Allonias och de andras kamp borde uppmärksammas mer. De kämpar för grundläggande fackliga rättigheter på en av världens mest avreglerade taximarknader. De har tvingats gå med på provisionslöner och måste betala dyra avgifter till stora taxibolag som hamstrar pengarna. De får ingenting tillbaka som tack för det arbete de gör.

Men de förtjänar allt de kräver. Och både Fågelviksgruppen, Kristoffer Tamsons och alliansen förtjänar all skit de kan få. De struntar i hur chaufförerna har det. Låt ingen komma undan med det.