Tyvärr så har vi prioriteringssvårigheter, och avdraget av restaurangmomsen är ett typexempel på det. Socialdemokraterna ville skrota avdraget som minskar budgetutrymmet med 5,4 miljarder kronor per år, men i förhandlingarna ville Miljöpartiet ha den kvar.

”Vi tycker inte att det varit särskilt effektivt och vill använda pengarna till annat”, sa Magdalena Andersson (S) då de fått veta att avdraget gav få jobb i förhållande till satsningarna. Men Per Bolund tänkte annorlunda, och avdraget behölls.

5,4 miljarder är däremot en fantasisumma för många, så låt oss jämföra lite. I vårbudgeten låg bland annat satsningen på allmän miljö och naturvård på 5,9 miljarder. Där hittar vi bland annat biologisk mångfald, skydd av naturskogar och marina reservat och hjälp till kommuners klimatinvesteringar. Där finns också arbetet för en giftfri miljö, som regeringen poängterade var viktig då Sverige har 1 300 områden så förorenade att de utgör en mycket stor risk för människors hälsa och miljö. Ja, det låter ju faktiskt viktigt.

Men i jämförelse satsar vi alltså nästan lika mycket på hamburgare som på Sveriges natur. Regeringen hade möjligheten att flytta miljarder extra per år till andra jobbsatsningar som kunde varit bättre för både samhället och ekonomin, men gjorde inte det. Boy, den förhandlingen var sned.

Varför satsar vi just på restaurangbranschen av alla branscher? Och varför ska vi ha avdrag för rot och rut, snarare än för andra tjänster? Har vi så fullt med folk i exempelvis vården, klimatomställningen och i skolan att vi har lyxen att satsa skattemiljarder för att skapa jobb i just de branscherna? Vilket lyxläge vi måste ha som kan lägga enorma skatteresurser på att folk ska kunna äta billigt på restaurang samtidigt som de bygger om köket i sin nystädade lägenhet, som i och för sig var onödigt dyr då priset trissats upp av ett ränteavdrag som bankerna anpassat sig till.

Ränteavdraget, ja… Att det inte skapat revolt är förvirrande. Det kostar oss 30 miljarder varje år, alltså fem gånger mer än vad vi lägger på hela Sveriges natur. Det är ett bidrag med en specifik målgrupp – de som har råd att köpa en bostad. Och trots att räntan länge legat runt noll så fortsätter vi att ge bostadsbidrag till rikare delen av befolkningen, samtidigt som många mer utsatta delar av samhället ropar efter extra resurser i en så pass känslig tid som nu.

Jag dissar inte regeringen helt, då den ändå kommer med några bra och vettiga klimatåtgärder och den alternativa budgeten var ännu sämre. Men det är inte nog. Så kan vi glömma att det inte är valår och återgå till att granska hela politiken under några veckor? Ett år har redan gått, och om man vill kunna åstadkomma något under den här mandatperioden är det nu det är dags.

Låt inte höstbudgeten bli mer av samma felprioriteringar.

Låt den istället bli början på något bättre.