Torkan hotade skörden och jordgubbarna var lika dyra före som efter midsommar. Nu har bevattningsförbud och eldningsförbud införts i fler och fler områden. Grundvattnet är lågt och kommunen informerar om hur du kan spara på vattnet. Men värmen bara fortsätter och fortsätter och fortsätter.

Sedan började det brinna. Det brinner på fler och fler ställen och över större och större områden. Regeringens krisorganisation sattes igång och räddningstjänsten har närmast fria händer. Människor i de drabbade områdena och civilsamhället runt om bistår på alla sätt de kan i släckningsarbetet. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap meddelar att flera bränder inte går att släcka, att de lägger om kraften till att försöka hindra utbredning. Förstärkning börjar komma från Italien, Danmark, Norge, Frankrike och Polen. Och värmen bara fortsätter och fortsätter och fortsätter.

Just nu måste den akuta krisen avhjälpas. Just nu krävs att myndigheter och människor samordnas för att göra bäst nytta. Just nu måste Sverige ta all hjälp vi kan få från omvärlden. Men regnet kommer att komma. Den här sommaren är inte början på en dålig skräckfilm. Det kommer att börja regna och då måste vi minnas och förstå att det är det här som är verkligheten.

Extrema väder och temperaturhöjningar är verkligheten. Det har länge drabbat stora delar av världen, främst fattiga länder. För varje år ökar jordens medeltemperatur, isarna smälter och tundran eroderar. Effekten av klimatförändringarna i Sverige kan den här sommaren te sig som introt till en skräckfilm, men det är faktiskt verklighet. Vi kan inte fortsätta så här. Vi kan inte bara släcka bränder, vi måste också ställa om vårt sätt att leva.

Sedan länge vet vi att de tre största bovarna är transportsektorn, fastighetsbeståndet och köttkonsumtionen – bilen, bostaden och biffen. Otvetydigt vilar en del av klimatansvaret på vilka val vi som individer gör. Vi kan avstå onödiga bil- och flygresor, minska energiförbrukningen i våra hem och övergå till mer växtbaserad kost. Men detta är bara en del. Ett felkonstruerat samhälle som driver klimatförstörelse är ett gemensamt problem, och gemensamma problem är osedvanligt svårlösta för enskilda individer. För att vända utvecklingen krävs ett radikalt annat sätt att organisera samhället.

Nu är ju inte jag revolutionär och har aldrig trott på att det i längden kan byggas något gott ur elitistisk plötslig samhällsomstörtning. Men det innebär inte att jag inte strävar mot en annan samhällsordning. Tvärt om. Det är hög tid för ett annat sätt att organisera välståndet så vi både fördelar våra resurser jämlikt och inte utarmar det enda jordklot vi har. För detta krävs eget ansvar, men också strukturella reformer.

Det kan kännas tungt och stort och nästan övermäktigt, men varje steg i rätt riktning är bättre än inget steg alls. Inte alls futtigt och onödigt utan just ett steg innan nästa och nästa och nästa. Det är precis så reformismen fungerar, som den lilla pricken på GPS:en som steg för steg för dig närmare målet du har ställt in.

När det gäller de tre klimatbovarna måste vi att ta några rejäla kliv.

Bilen. Det måste bli logiskt och lönsamt för båda människor och gods att transporteras på ett mer klimatvänligt sätt. Kollektivtrafik och järnväg behöver ytterligare utbyggnad och det måste kosta mer att välja flyg eller bil.

Bostaden. Både miljonprogrammet och hela 50-talsbeståndet måste akut klimatsäkras och de bostäder som byggs måste hålla betydligt högre standard. Det är helt rimligt att vi tar ett gemensamt ekonomiskt ansvar. Fastighetsbeståndet är som en gemensam infrastruktur i välfärden.

Biffen. I sviterna av värmen uppmanas vi att stödköpa svenskt kött. Det är helt fel väg att gå. Självklart behöver landets bönder hjälp för att klara den akuta situationen, men att driva upp köttkonsumtionen leder i motsatt riktning. Kött är en del av problemet som orsakar klimatförändringarna. Det naturliga nu är att stödja bönderna att ställa om till annan produktion och använda till exempel skattesystemet och offentliga upphandlingar till att minska efterfrågan på kött.

För att klara klimatomställningen krävs att vi var och en tar vårt ansvar, men framför allt krävs en tydlig politik med fokus på att vända utvecklingen.

Vi måste ta ett gemensamt ansvar för att ta oss ur den skräckfilm vi försatt oss i.