Vi bestämde oss redan när vi jagade prenumeranter och finansiering till projektet Dagens ETC. Det här skulle bli en feministisk tidning. Inte manifesterat genom fluffigt ideologiska löften, utan väldigt konkret, varje dag, fullt synligt gentemot alla prenumeranter.
Så vi började räkna.
En dimension av medial jämställdhet handlar om absoluta tal. Hur många kvinnor respektive män väljer vi att intervjua? Vem får synas på bild? Vilka ges utrymme på debattsidorna? Allt detta har sedan starten redovisats öppet, dag för dag.
Ambitionen är att andra redaktioner ska följa efter, att fler ska förstå och dessutom våga visa sina egna brister på det här området. Vi är inte först med att räkna, men ändå har många varit nyfikna. Svenska medier har kontaktat oss, även danska och tyska. Tankarna sprider sig. (En av de organisationer som har arbetat hårdast för en ett mer jämställt samhälle, Rättviseförmedlingen, har nu fått medel för att ta fram en webbtjänst som presenterar jämförbar statistik kring vilka som syns och hörs i nyhetsmedier.)
Främsta anledningen att aktivt bryta mot hur det annars ser ut i både svenska och internationella medier – där män ges företräde på bekostnad av kvinnor – är kvalitet. En jämställd tidning är en bättre tidning. Behöver det ens motiveras? Att en tidning som inte förfördelar halva befolkningen kan ge en mer sann och relevant beskrivning av allas vår verklighet.
Vi tog ett beslut att prioritera på Dagens ETC. Självklart tar det ibland tid att ringa några extra samtal för att hitta en kvinnlig expert när både företag och organisationer har ovanan att styra vidare till män. Lika självklart finns det en medial konvention att placera en kvinna i offrets roll, den drabbade, hon som är maktlös. Den är väldigt enkel att identifiera, svårare att helt undvika. Medier fungerar ju även som ett slags uppfostrare, de präntar in – smygande, det sker successivt – hur en kvinna och man kan/bör vara. Alla påverkas vi. Du som läser Dagens ETC, vi som gör tidningen.
Kanske handlar det här lika mycket om att frigöra oss själva, att bli kvitt sådana pekpinnar som leder åt fel håll, mot mindre jämställdhet snarare än mer. Att väcka en diskussion – inom oss själva, mellan redaktion och läsare, mellan Dagens ETC och andra medier.
I torsdags var jag på Nordiskt forum – fantastisk stämning! – för att presentera just de siffror du kan se här ovan. 100 nummer med Dagens ETC. Hur jämställda är vi egentligen? Vad finns det för brister i att göra som vi har gjort?
Nej, det är inte ett perfekt system. Alla människor ryms inte i definitionen kvinna och man. Andra aspekter är lika avgörande – klass, mångfald – men vi räknar dem inte idag. Jag håller med om allt det här. Men vi har bara hunnit göra dagstidning sedan januari. Den är inte färdig. Vi är inte klara.
Men är det inte häpnadsväckande vilket resultat det ger om en redaktion anstränger sig? Medier brukar generellt ha 30 procent kvinnor och 70 procent män, men ser det annorlunda ut i Dagens ETC. Det gör mig på många sätt stolt.
Vi har nästan 50–50 när det kommer till vilka vi intervjuar och visar på bild. Vi gör fler längre profilintervjuer med kvinnor än med män. Vi har – och det är nog viktigast – lyft kvinnor som experter.
Dagens ETC närmar sig något bra. Men jag blir trött på i vilken kontext det sker. Jag menar, allt vi gör är att förutsätta att kvinnor har lika mycket kunskaper och publiceringsvärda erfarenheter som män. Utifrån det producerar vi journalistik. Sedan berättar vi läsarna hur vi följer vår policy. Det kan väl ingen tycka är en radikal tanke? Eller? Ändå görs det inte av andra, åtminstone inte transparent. Det är deprimerande. Men ett problem som har en mycket handfast lösning.
Jag och andra på Dagens ETC berättar gärna mer om hur vi arbetar med den här frågan. Mejla eller ring om du vill boka en föreläsning.
Här kan du kika närmare på jämställdhetsstatistiken för de första månaderna med Dagens ETC.
