Att samtliga fackförbund rasar nu är självklart. Och att Socialdemokraterna håller tyst är inte heller förvånande. Kan ett socialdemokratiskt parti lägga fram detta lagförslag och överleva? Det är inte självklart. Men kan de, å andra sidan dra en röd linje och i praktiken släppa fram Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson? Det är inte heller självklart. Men Vänsterpartiet har nu makten att tvinga dem dit, för de har ju dragit sin röda linje.

Stefan Löfven och S måste fatta sitt beslut, inte bara i relation till vilken regering Sverige ska ha efter ett eventuellt nyval, utan också med hänsyn till om S vill ha ett fortsatt nära samarbete med LO. Kommer LO liksom V att dra en röd linje, kommer den tillträdande ordföranden att tvingas ta beslutet att bryta med S? Det är inte otänkbart – med det kommer att bli ett fruktansvärt svårt beslut. För det sitter djupt för arbetarrörelsens två grenar att stå enade – och själva hävdar båda bestämt att det flyttat fram positionerna i klasskampen. Att den ändå försvagats vet vi.

Och kanske är det detta Centerpartiet i själva verket är ute efter. Partiets företrädare upprepar nu som papegojor att lagen från 70-talet är daterad, arbetsmarknaden har förändrats och småföretag måste få ”moderna” regler så att de vågar anställa. Det kan låta som ett logiskt resonemang – men alla vi som kan frågan vet att de ljuger.

Lagen om anställningsskydd har aldrig stått i vägen, varken när små eller stora företag behöver säga upp personal. Däremot har lagen varit en garant för att sätta sig ner vid ett förhandlingsbord och komma överens. Som Transportarbetareförbundets ordförande Tommy Wreeth sa i en intervju i Svt nyligen: ”I 99 fall av hundra kommer vi överens i de förhandlingarna”. Facket accepterar avsteg från turordningsreglerna – och får något i utbyte. Ofta kompetensutveckling. Eller ett hyfsat pensionsavtal.

Absurt nog syftar januariöverenskommelsens ”modernisering” av arbetsrätten – på papperet – även till att stärka kompetensensutvecklingen på arbetsmarknaden; just för att öka rörligheten, möjligheten att få nya jobb. Men i praktiken slår lagförslaget undan benen på facket, inte minst när det gäller möjligheten att ställa krav på kompetensinsatser i utbyte mot att göra undantag från turordningsreglerna. 

Är C så faktaresistenta att de tror att denna så kallade modernisering verkligen leder till fler jobb? Jag tror inte det. Jag tror att de i själva verket försöker göra en Reinfeldt. Han pratade på sin tid vitt och brett om Moderaterna som ”det nya arbetarpartiet” – sa en sak och gjorde en annan. Under förevändningen att lyfta arbetarna stack han en kniv i ryggen på facket, med sin A-kassereform.

Nu försöker C upprepa framgången. Och de sitter tack vare januariavtalet i en sits där de kan få igenom ett ännu vassare knivhugg i ryggen på facket – och vinna mark mot M.

Är den här striden värd att riskera ett nyval? Ja, det är den. 

PRENUMERERA PÅ NYHETSMAGASINET ETC

Den här artikeln kommer från Nyhetsmagasinet ETC
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.