Annie Hellquist: Las-utredningen är ett slag mot de äldre

Lagen om anställningsskydd ska nu utredas. ”En särskild utredare ska föreslå hur arbetsrätten kan moderniseras och anpassas efter dagens arbetsmarknad.” Så står det i kommittédirektivet som sätter ramarna för utredningen.

Åh, tänk om det var sant!

För arbetsrätten behöver ju verkligen moderniseras och anpassas efter dagens arbetsmarknad. De osäkra jobben breder ut sig. Allt fler jobbar på tillfälliga anställningar, allt fler jobbar helt utan skydd, som egenanställda, i den så kallade gig-ekonomin. Allt fler omfattas inte av Las, som det ser ut idag. Snart etablerar sig Amazon i Sverige, med sin mycket tveksamma personalpolitik. Att modernisera och anpassa lagen om anställningsskydd borde handla om att möta de utmaningarna. Det borde handla om att utveckla lagen så att fler kan omfattas. Men nej, det är inte sådana tider vi lever i.

Så, för att hedra den tid vi lever i, så slår kommitté­direktivet i nästa mening fast att utredaren ska ”utarbeta författningsförslag för tydligt utökade undantag från turordningsreglerna”. Alltså göra så att trenden på dagens arbetsmarknad – att färre omfattas av trygga anställningar – fortsätter och förstärks. Att göra så att Sverige, som bland OECD-länderna ligger på plats 25 av 34 när det kommer till hur starkt anställningsskyddet är, hamnar ännu längre ned på listan. Varför kallas det ”att modernisera”? Och varför kallas det ”att utreda” om man redan bestämt sig för resultatet?

Här tål att upprepas: Retoriken kring Las omgärdas av en rad myter. Som påpekat ovan är den svenska arbetsrätten på intet sätt exceptionellt stark. Att den är en ”kvarleva” från 70-talet är en annan retorisk poäng som ofta görs. Sedan Las inrättades 1974 har den förändrats flera gånger. Möjligheterna till visstidsanställning har utökats och bemanningsföretagen har släppts fria. Det finns stora möjligheter att säga upp folk som inte har den kompetens som företaget slår fast att det behöver och i åtta av tio mål om uppsägning dömer Arbetsdomstolen till arbetsgivarens fördel.

Lagen om anställningsskydd kom till som ett svar på ett problem. Under 60-talet, när företag kunde sparka människor efter eget tycke, visade rapport efter rapport på att äldre var överrepresenterade och särskilt utsatta när det kom till arbetslöshet. Den ”Åmanska utredningen” som föregick skapandet av Las, tittade särskilt på hur den äldre arbetskraften kunde skyddas. Därför blev anställningstiden en viktig del i lagen.

Det är inte en särskilt vild gissning från min sida att vi, om Las urholkas ännu mer än den redan gjort, kommer att få se en ökad andel äldre bland de arbetslösa. Det kommer att komma som ett brev på posten, och äldre har det tuffare i arbetslöshet. För personer över 55 tar det dubbelt så lång tid att hitta ett nytt jobb, som det gör för personer under 55.

Attackerna mot Las är ett slag mot äldre arbetstagare. Det är viktigt att den poängen kommer fram, vilka som kommer att drabbas hårdast av detta. Vi kommer att få tillbaka ett problem som vi har haft tidigare och det kommer inte att vara roligare denna gång.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.