Att ha rensat ut alla intellektuella från sin ledarsida räcker inte för GP, nu ska de rensas ut ur resten av landet också. Man får ej tänka själv, kräver Håkan Boström (27/7). Det är att "trampa snett" och då ska man inte "släppas in i finrum" (är inte denna metafor för den borgerliga pressen så på pricken?) och på vänsterpressen finns "ingen anledning att lyssna."

En sådan censurerande hållning blir tyvärr allt vanligare i den svenska debatten. Istället för att bemöta motståndarens argument kräver man att den ska tystas. Det är minst sagt oroande. Intressant är att varje gång någon diskuterar det avskaffande av demokratin som sker just nu inom EU börjar ledarsidorna vråla att den personen vill ha fångläger, massmord och inte borde få yttra sig. 

Låt höra, Boström! Vilka gränser vill du alltså se för de intellektuella? Ge mig en lista! Vad får vi säga och inte? Vilka får vi citera, vad får vi tycka? Du skriver varnande att det "inte är första gången" och låter ana att de som gör fel borde "aldrig mer synas i offentligheten". Hur många gånger får vi alltså tycka olika innan vi ska kastas ut? Jag menar, ska vi gå i åsiktskorridoren, tänd åtminstone ljuset så vi ser om vi trampar fel!

Ärligt talat: jag tar rollen som intellektuell på största allvar. Det innebär att aldrig låta sig tystas, skrämmas eller vara rädd för att tänka fel. Det innebär också att ha en prövande hållning, att läsa sina motståndare med nyfikenhet och intresse, att sträva efter att försöka förstå. Jag har haft många djupa meningsutbyten med högerintellektuella, som har det gemensamt att de också tar tänkandet på största allvar. Håkan Boström, har du inte lust att bli en av dem? Har du inte tröttnat på din roll som robot åt den härskande klassen? Längtar du inte efter att också tänka själv?