Ledare: Landsbygden måste få leva

I en ort som består av invånare, skola, förskola, vårdcentral, några butiker, frisör, bibliotek, tandläkare, café, pizzeria, bilmekaniker och en mindre industri kan man finna en balans. Ungefär som i ett ekologiskt kretslopp, där alla arter är beroende av varandra. Så har en ort ett ekonomiskt kretslopp som ligger parallellt med ett socialt kretslopp.

Av ekologin har vi lärt oss att om vi går in och utrotar en art så hamnar det ekologiska kretsloppet i obalans och de kvarlevande arternas villkor förändras, kanske så allvarligt att någon annan art utrotas som följd av ingreppet.

Om vi går in i en landsbygdsort, där kretsloppet är mycket mindre än i staden, och stänger ned en skola, så kommer alla de anställningarna att försvinna från orten. Vilket gör att de människorna inte kommer att spendera pengar på pizzerian och caféet, inte spontanhandla i livsmedelsbutiken, inte tanka på väg hem från jobbet och inte få sin bil lagad av bilmeken i byn, inte klippa håret under en håltimme, inte ta sina elever till biblioteket.

Följden blir, vanligen, att biblioteket anses felplacerat och flyttas till en annan ort eller läggs ned. Så att även den personalen upphör att spendera pengar i byn. Tandläkaren kommer att vara felplacerad när skolbarnen slutar att komma dit, så mottagningen flyttas och personalen slutar att spendera pengar i byn.

När bilmeken inser att kundunderlaget minskar måste han/hon marknadsföra sin verksamhet på andra orter och mindre pengar finns kvar att spendera hemma i byn. Frisören får samma problem. Caféet också. Pizzerian definitivt. Loppisen och livsmedelsbutikerna måste också söka nya kunder för att klara sig. Plötsligt har hela byns näringsverksamheter flyttat sin marknadsföring bort från byn, in mot tätorterna.

Nu kommer den sociala delen in i kretsloppet, alla som har marknadsfört sig i byn har ändrat beteendemönster och marknadsför sig nu utanför byn. För byn ”duger inte” att marknadsföra sig i. Näringsidkarna känner att byn är ”för liten”. Detta pratar de om med nära och kära, som snart känner likadant. Några småbarnsfamiljer undrar om det är så bra att sätta sin sjuåring på bussen till skolan två mil bort. Landsbygden känns otrygg, ful.

Snart börjar barnfamiljer att flytta in till en stad, kanske en närliggande eller en större stad långt bort för att slippa kvarboendes gliringar. Kundunderlag minskar ytterligare för alla serviceföretag. När invånarantalet sjunker kommer nästa dråpslag mot orten. Hälsocentralen och förskolan blir ”för dyr per invånare” och besparingskrav gör att dessa flyttas till en annan ort. Alla som jobbade där börjar pendla till den nya orten. De köper sin mat på vägen hem, tankar på vägen hem och lagar bilen hos en ny bilmekaniker. De som jobbade på hälsocentralen och förskolan spenderar mindre pengar i byn.

Livsmedelsbutiken klarar inte att överleva när kundunderlaget sjunker igen. Den personalen blir arbetslös. Bilmeken och frisören också, tillsammans med cafépersonalen. Kvar finns en bensinmack, en ideellt driven loppis och den tillverkande industrin.

När ingen service finns kvar, varken skola, vård eller butiker, kommer industrin att få problem att hitta utbildad personal som vill bosätta sig i byn. Industrin måste söka behövda kompetenser på annan ort. Det gör industrin tills insikten kommer att det är enklare och billigare att flytta industrin till en plats där kompetenserna finns. Det brukar bli Kina. Så alla i byn, som jobbade i industrin, blir också arbetslösa.

Därför kallas detta för en ”negativ spiral”.

Tänk istället positivt:

• Landsbygden är förutsättningen för allt liv.

• All mat odlas och växer på landsbygden.

• Landsbygden är den mest hälsosamma miljön.

• Alla städer är byggda på platser där det en gång i tiden var landsbygd. Så städerna är också en form av landsbygd, men inte så hälsosam och livgivande.