Andreas Gustavsson: Lämnar ett KD i kris

Det sämsta valresultatet på 20 år. Men det är inte det värsta orosmomentet. Varken Göran Hägglund eller någon annan kristdemokrat kan längre kan ge ett trovärdigt svar på varför partiet har ett existensberättigande.

I våras talade Göran Hägglund om ”hästlasagnepolitiker” i samband med en partiledardebatt. Han brukade vara kvick, Hägglund. Nära till skämt, till kreativa metaforer. Under tiden efter valförlusten har den sidan hos honom helt tystnat. Kristdemokraternas ledare har varit på väg bort från den position som han haft under elva långa år.

Nu avgår Göran Hägglund.

Han lämnar efter sig ett parti i djupaste kris. Det handlar om så mycket mer än om opinionssiffror. Det handlar om att Hägglund, eller någon annan kristdemokrat, inte längre kan ge ett trovärdigt svar på varför partiet har ett existensberättigande.

När han talade om hästlasagne så var udden riktad mot Socialdemokraterna, mot bristen på besked i regeringsfrågan. Miljöpartiet? Vänsterpartiet? Kombination? Han efterlyste tydlighet. Men samtidigt har hans egen lasagne under partiledarskapet blivit allt mindre distinkt i smaken.

Vem visste den 14 september egentligen vad Kristdemokraterna gick till val på för politik?

Vem vet idag vad KD vill – annat än att hetsa fram förslag kring invandring och integration?

Vem tycker att KD-lasagnen känns aptitlig år 2015?

Göran Hägglund är inte feminist. Han säger sig vara ”för jämställdhet”, men kan omöjligt acceptera en kvoterad föräldraledighet, utan vill istället utöka vårdnads­bidraget – en av hans få konkreta insatser med alliansregeringen.

Kristdemokraterna har inte övergett sin moraliserande familjepolitik och syn på sexualitet. Hägglund har heller inte lyckats överbrygga glappet mellan budskap om medmänsklig omsorg och en verklighet där barn och äldre utlämnas till en privatiserad välfärd.

Valresultatet blev ytterligare en signal. Verklighetens folk – copyright: Kristdemokraterna (ja, det är varumärkesskyddat) – överger partiet.

Nu ska en arvtagare utses. Den processen kommer med största sannolikhet att ytterligare förvärra partiets krisläge, i och med att KD internt slits mellan en utpräglat konservativ, religiöst grundad falang och en som snarare drar mot det liberala och är avsevärt mer sekulär. Hägglund har klämts däremellan. Han har försökt leda ett parti som inte vet vad det vill eller vart det är på väg. Nu har han tröttnat.