Det borde inte bara vara en självklarhet utan en plikt att odla sin egen mat.
För några år sedan kom högskolan i Gävle fram till att det i en vanlig villaträdgård går att odla 332 kilo potatis, 134 kilo rotfrukter och 198 kilo grönsaker per år – lika mycket som en normal tvåbarnsfamilj kräver under ett år. Allt till en kostnad av 24 minuter om dagen, plus kostnader för frön givetvis. Låt mig upprepa – i en vanlig Svenssonträdgård! Vilken utopi! Egenodlad mat utan bekämpningsmedel och konstgödsel från början till slut. Cirkulär ekonomi och mindre gift i våra barn – kan det bli bättre?
Tyvärr är det få trädgårds-ägare som känner till vilken guldgruva de sitter på och ännu färre som faktiskt odlar sin egen mat. Och de som vet och vill bor i sin tur i lägenhet utan tillgång till det land som krävs. Därför är det en sådan himla tur att nästa stora trend stavas stadsodling och vertikalt jordbruk. Att odla ätbart i stadsmiljö är numera superinne och det har aldrig varit hetare med jord under naglarna. Ett exempel på detta är Odla i Stan i Malmö som bland annat anlagt en ätbar växtvägg på Seved som de boende kan sköta och skörda efter behov. Föreningen har dessutom flera stadsodlingar i olika stadsdelar, till exempel Rosengård och Slottsträdgården, och i Lund bedrivs ett projekt på Brunnshög där intresserade kan lära sig allt om stadsodling. På många skolor tillämpas odling som en pedagogisk undervisningsmetod vad gäller hållbart leverne och respekt för jordens resurser och kan de så kan definitivt du.
Om du, liksom jag, är lockad av idén med egenodlad mat, men lider av något asociala drag går det minst lika bra att odla på balkongen eller till och med på fönsterkarmen. Sallad och tomat trivs utmärkt i kruka och grönkål funkar fint i balkonglådan – även under vintern. Ärtor och bönor går inte att misslyckas med och har du bara en tillräckligt djup kruka kan du även sätta potatis och andra rotfrukter. Mitt bidrag till en cirkulär livsstil består bland annat av sallad i en avklippt yoghurtkartong, en tomatplanta i en tekopp och en vinbärsbuske i en svart plastspann som jag kommer ihåg att vattna en gång i halvåret.
I dagens samhälle, där klimatförändringen gör att miljontals människor svälter samtidigt som vi i västvärlden slänger mat som aldrig förr, borde det inte bara vara en självklarhet utan en plikt att odla sin egen mat. Genom att lagstadga om självförsörjning, eller åtminstone självförsörjning till viss del, skulle vi dels komma till rätta med överkonsumtionen och mat-svinnet, dels lära oss att respektera maten vi äter och var den kommer ifrån. Och det bästa av allt – inget bäst före-datum som orsakar paranoia. I stället måste vi använda vår smak och lukt, vilket har fungerat utmärkt i alla generationer fram till nu. Egenodling handlar inte om något gröna vågen-påhitt, det handlar om sunt förnuft – odla mer, köp mindre. En i värsta fall pliktskyldig odling är bra både för klimatet och för plånboken.