Det senaste, och kanske tydligaste, exemplet på det är Socialdemokraternas uppmärksammade Facebookbild. En polis och en passkontrollant får illustrera budskapet ”Vi slår vakt om Sveriges säkerhet – den svenska modellen ska utvecklas inte avvecklas”.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Socialdemokraterna kan försöka bortförklara sig bäst de vill. Bildspråket är tydligt. Hotet mot Sverige kommer utifrån, i form av ”de andra”, och måste kontrolleras vid gränsen. Det vet de som gjorde annonsen – för att inte tala om de som godkände dem.
I riksdagens partiledardebatt har Stefan Löfven slagit sig för bröstet med anledning av den nya asyllagen. ”Vi har lagt om flyktingpolitiken som blev ohållbar under de borgerliga åren”, sa statsministern enligt Socialdemokraternas eget Twitterkonto.
Det är en efterhandskonstruktion. Utlänningslagen härstammar från Göran Perssons S-regering. Den mjukades upp av Miljöpartiets samarbete med Alliansregeringen. Socialdemokraterna lät den vara fram till i oktober 2015, då den nya asyllagen lades fram och beskrevs som en tillfällig lösning och ett nödvändigt ont för att ge Sverige ”andrum” när människor flydde över världen. Så sent som i september 2015 stod Stefan Löfven på Medborgarplatsen och sa ”Mitt Europa bygger inte murar”.
Ur humanistisk synpunkt är Socialdemokraternas omsvängning i asylfrågan, både politiskt och retoriskt, inget annat än ett haveri. Och fort har det gått.
För att inte tala om Moderaterna! Fredrik Reinfeldts Moderaterna var skarpt kritiska till Sverigedemokraterna. Alliansregeringen hade visat det i praktisk politik, genom att göra flyktingpolitiken mer generös. ”Ett vägval som stänger dörren för främlingsfientliga krafter”, sa Reinfeldt när uppgörelsen med Miljöpartiet träffades.
Dagens moderater är raka motsatsen. Anna Kinberg Batra släppte in Sverigedemokraterna i värmen och gjorde därmed rasister rumsrena som regeringsunderlag. Hennes efterträdare Ulf Kristersson tar helst inte ens replik på Sverigedemokraterna när det är debatt.
Moderatstämman slog fast en politik som inte kan beskrivas som något annat än horribel. Tillfälliga uppehållstillstånd ska vara standard, familjeåterföreningar ska försvåras och på sikt ska EU bara ta emot kvotflyktingar. Det betyder i klartext att asylrätten avskaffas.
För att det inte ska råda någon tvekan om att Moderaterna ser flyktingar som Sveriges största problem kräver representanter för partiet att hemspråksundervisningen avskaffas. Det går tvärt emot forskningen, som visar att barn som är trygga i sitt hemspråk har betydligt lättare att tillgodogöra sig undervisning på nya språk.
Allt detta sammantaget oroar mig djupt. Socialdemokraterna tar till skillnad från Moderaterna skarpt avstånd från Sverigedemokraterna. Men om vi får en valrörelse där Socialdemokraterna och Moderaterna tävlar om att vara hårda i flyktingfrågan är det bara Sverigedemokraterna som gynnas. Då bekräftas deras förvridna världsbild. Kopior gynnar originalet. Det finns det många internationella exempel på.
Den rödgröna regeringen har, tillsammans med Vänsterpartiet, börjat bedriva en offensiv välfärdspolitik. Förlossnings- och psykvården får större resurser. Barnbidraget höjs och den orättvisa pensionärsskatten avskaffas.
Det är viktiga reformer som kan vara början på ett nytt jämlikhetsbygge. Men den stränga socialdemokratiska hållningen i flyktingpolitiken riskerar att lägga sordin på alltihop. Inte bara för att Sverigedemokraterna stärks när etablerade partier anpassar sig till deras agenda. Även för att hårdare tag mot flyktingar flyttar samhällsdebattens fokus från välfärd till repression.
Den socialdemokratiska strategin att kombinera offensiv välfärdspolitik med tuff flyktingpolitik kan alltså resultera att högerkrafterna stärks, både i parlamentet och i samhällsdebatten. Jag skulle vilja be Socialdemokraterna att inte fälla sig själva på det viset.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
