Klimatförändringarna tycks liksom snabba på sina steg och trappa upp och bli otåliga, allt på samma gång. De verkar inte vilja ge upp än på ett bra tag och ibland gör de mig illa till mods flera gånger om dagen.
Efter att ha tittat igenom olika nyhetsflöden hämtar jag ett glas vatten, tar ett extra djupt andetag, dricker en klunk och försöker tänka på något upplyftande. Det finns ju så många spännande möjligheter i en seriös klimatomställning och om vi tar krafttag för en klimaträttvis värld redan imorgon skulle samhället kunna bli så mycket schysstare!
Jag sätter mig på en köksstol med spår av skövlad urskog och tar en frukt som sannolikt är flygtransporterad, sedan tänder jag kökslampan och undrar med en tung suck om elen kommer från förnybart.
Där någonstans slår frustrationen in.
För jag är oändligt trött på all denna oro över felsteg och det dåliga samvete som tynger så många människor. Vad tjänar det till? Varje dag framställs vi som viktiga av både näringsliv och politiker just i vår roll som konsumenter. Oproportionerligt mycket ansvar läggs på våra små konsumentaxlar.
Företagen bollar över ansvaret till oss, för de tillhandahåller förstås bara de produkter som konsumenterna efterfrågar och kan inte själva ta ansvar för sitt till största delen miljöförstörande utbud. Politiken speglar ofta tillbaka ansvaret mot oss genom att identifiera sin uppgift som att göra det billigt för människor att välja rätt men dyrt att förstöra klimatet. För om människor bara får hjälp att ta sitt konsumentansvar så ordnar det sig.
Naturligtvis är det viktigt att vår livsstil skapar så lite problem som möjligt, vi vill ju inte leva på bekostnad av andra. Men om många av oss går omkring och tänker att det största inflytande de har är som konsumenter går vi miste om massor av potential!
Personligen är jag nämligen övertygad om att mina medborgarmuskler pallar betydligt mer tyngd än mina konsumentaxlar. För de tar inte bara emot, de skapar. Mina konsumentaxlar är betydelsefulla men har svagheten att de aldrig kommer lyckas häva oss in i de större systemförändringar vi behöver. Medborgar-biceps och påhittighets-triceps däremot...
Vi lever i ett samhälle där systemet just nu är gjutet utifrån ett mycket starkt fokus på målet ekonomisk tillväxt vilket uppmuntrar tråkigheter som materialism och alltför mycket individualism. I det här systemet fyller vi en hemskt viktig funktion som köpstarka konsumenter. När det vi egentligen behöver är ett system som uppmuntrar till omtanke och respekt. Där huvudsaken är att vi är just... medmänniskor.
Vi måste–och vi KAN–smida om det här systemet. Och för det behöver vi tiotusentals smeder, vi behöver handlingskraftiga människor som skapar och banar väg för de alternativ som kommer utgöra vår framtida värld.
I denna tid då vi så akut behöver förändring, inspiration och drivkraft ska inte en enda person behöva sitta hemma på sin massproducerade IKEA-köksstol med magknip. Inte en enda! Det är vad vissa skulle önska att vi alla gjorde men vi är klokare än så.
Och vi är redan många. Hitta en smed nära dig eller bygg en alldeles egen smedja, bidra med dina färdigheter eller lär dig helt nya. Ibland får någon magknip men samtidigt går smedjan varm.
För det är dags att släppa övertygelsen om att jag själv är en av de stora klimatskurkarna och att vi kommer lösa den här krisen genom förändrade konsumtionsmönster. Klimatdebatten måste sluta bidra till det överdrivna individfokus som redan härjar vårt samhälle och istället på allvar utmana de strukturer som upprätthåller så många orättvisor på samma gång. Vi bygger nya nu.
