Ledare: Lagen kan ha fel

En av dessa var lundapolitikern Hanna Gunnarsson (V) som återanvände ett slagord från sin tid i ungdomsförbundet: Riv ner, klistra över, förstör. Medier som knappt noterat rasistisk reklam i det offentliga rummet var genast på plats för att ifrågasätta V-politikerns uppvigling. Rassemedia var så klart först på bollen, och hack i häl kom trollen. Hot, hat och en vandaliserad bil får man stå ut med om man uppmanar till civil olydnad på Twitter. Kritik kommer också från vänster: Att riva ner reklam är att spela SD i händerna, menar vissa.

Det är nästan omöjligt att veta vad som är bästa strategin för att motverka normaliseringen av rasism, den framväxande fascismen och det rasistiska partiets opinionsframgångar.

Det finns legitima argument både för och emot den konfrontativa civila olydnaden som metod. Det finns anledning att tro att de öppna, breda protesterna har varit viktiga. De har sannolikt gjort det svårare för den svenska borgerligheten att öppna för bruna influenser, vilket fördröjt sådana tendenser betydligt längre än i våra grannländer. 

Det är också fullt möjligt att den metoden som strategi har nått vägs ände, att det förvisso är varje människas ansvar att reagera mot rasism, men att det behövs något ytterligare för att faktiskt åstadkomma förändring, i debatten, i opinionen och av politiken.

Men ett argument som vi aldrig kan nöja oss med är att lagen säger så. Att det är olagligt att riva ner rasistisk propaganda avgör inte om det är etiskt, politiskt eller strategiskt riktigt. Lagen är föränderlig och skrivs av människor. Vi inom den breda vänstern har alldeles för lång erfarenhet av att med kamp förändra förtryckande lagar för att gå på den argumentationen, eller rentav hänfalla åt den.

När Rosa Parks satte sig längst fram i bussen bröt hon mot lagen. När Snowden och Manning avslöjade övervakningssamhället bröt de mot lagen. Nyligen fastställde en hovrättsdom att de kristna aktivister som sjungandes psalmer satt i vägen för en nynazistisk demonstration i Jönköping 2014 är brottslingar. Lagen kan ha fel.

En sund debatt inom vänstern, med ömsesidigt erkännande av det gemensamma målet och varandras välvilja, behövs för att finna rätt väg framåt. Men låt oss fokusera på det som spelar roll och vägra begränsa oss till liberalernas spelregler. Deras intresse är inte vårt.