BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Det står klart efter att den skånska polisen har begärt ut adresser och kontaktuppgifter till gömda flyktingar som har varit i kontakt med socialtjänsten i Malmö, och fått dem. Det handlar om personer, däribland många barn, som lever i en av de mest utsatta situationerna som finns. Det är människor som har nekats asyl i Sverige, men som är utsatta för sådan fara där de kom ifrån att de hellre lever gömda i Sverige, nästan helt utan de rättigheter vi andra tar för givna, än återvänder dit. 

Praxisförändringen är en effekt av S- och MP-regeringens direktiv till polisen, och har redan lett till att barnfamiljer utvisas. Borgerliga debattörer och politiker, oavsett färg på partilogotypen, menar att viktigast av allt är lagen. Lagen måste följas och därför är det självklart att de som har nekats asyl lämnar landet.

Har man redan glömt de fall där människor har nekats asyl i Sverige på grund av att de inte anses behöva skydd, men som har torterats eller rentav dödats efter att de har tvingats lämna landet? Lagen kan ha fel, och när den har fel dör människor. Människor med familjer som älskar dem och vars enda brott var en rädsla för sitt liv. Ett brott som helt saknar offer och inte kostar samhället något.

Socialarbetare och mellanchefer anser sig tvingade av regler och lagar att göra som polisen säger. Det är lätt att som utomstående klandra de individuella tjänstemän som försätts i ett dilemma de flesta av oss aldrig har behövt ta ställning till. Samtidigt tyder beredskapen att utan ifrågasättande göra som polisen säger på att ett viktigt led i vårt rättssamhälle – tolkning av lagar – i för stor utsträckning har överlåtits till den med makt.

I det aktuella fallet handlar det om att polisen har gjort tolkningen att Utlänningslagen har högre prioritet än de många lagar, förordningar och direktiv som är tänkta att skydda utsatta, inte minst barn. När flera olika lagtexter står mot varandra är det inte konstigt att den som lämnar minst utrymme för tolkning ges företräde. Men tolkning är en del av rättssamhället.

I vår demokrati skrivs lagtexter på departement, slås fast av folkvalda politiker och tillämpas av tjänstemän. Individuella fall bedöms i domstol. I varje led prövas lagtexter mot olika kriterier, men inte förrän de når tjänstemännen möter de verkligheten. Demokratin kräver att tjänstemän vågar ifrågasätta, för vem är bättre lämpad? Vilken annan grupp i rättssamhället har lika stark koppling till den verklighet lagarna påverkar? I vilken annan grupp representeras ett större utsnitt av den befolkning som själva begreppet “demokrati” avser?

Att Malmö stad vidtar åtgärder som kan leda till människors död, och skyller på lagen utan att ens ha prövat sin tolkning i domstol, är en skam. Socialhögskolan vid Lunds universitet och forskare på Malmö högskola som utbildar socionomer har redan dömt ut agerandet. Domen från historien riskerar att bli ännu hårdare.