Skribenten Ivar Arpi har kritiserat årets julkalender för att ha ersatt julens traditioner med klimathot och samisk magi. Han har också publicerat en text om saken på sin sajt Rak Höger, skriven av Per Lindgren. 

En uppenbar brist när jag ger mig in i den här debatten är att jag inte sett en minut av årets julkalender. Men jag tror mig ändå ha ett hum om frågeställningen. Den återkommer varje år när någon till höger ska kritisera kriget mot julen, ur ett identitetspolitiskt perspektiv.

En tradition i sin egen rätt. 

En julkalender där samer ingår förstår ju vem helst att den är politiserad. Steget mellan porträtterade samer, menskonst, miljöpartister och att byta ut granen mot en icke-binär Svampbob fyrkant är mycket litet. Min preliminära bedömning är att det alltså måste röra sig om en julkalender som kan bedömas som ”woke”. 

Inget fel i sig tycker jag. Men för allsidighetens skull bör nästa års julkalender skrivas av Ivar Arpi. Med svenska traditioner och utan något klimathot som stör firandet. 

Ivar Arpi har tidigare föreslagit att vi bör introducera ordet ”svenskländare” för alla som bor i Sverige och som inte är ”etniska svenskar”. Det tycker jag känns som ett lovande tema.

Eftersom det uppenbart inte är något problem att låta handlingen cirkla kring en viss grupp bör inget heller stå i vägen för en julkalender som bara handlar om de etniska svenskarna. Svenskländarna fick ju årets julkalender, så därmed blir nästa års svenskarnas. 

Lite som barn med skilda föräldrar – varannan jul kan vara woke och den andra skrivs av Arpi och tidigare redaktionsmedlemmar på Bulletin.

En del kommer ha synpunkter på att Arpi skriver, men så är det ju varje år. Utan svenskländare i produktionen blir det i alla fall en vit jul.