Men så är det inte.
För det första, är det en avgörande skillnad att om importen av uran, kol, olja och gas upphör stoppar också produktionen av el och värme från dessa energikällor. Om importen av metaller för att tillverka vindkraftverk, batterier, elbilar och solceller upphör, så fortsätter ändå elproduktionen från alla kraftverk som finns, elbilarna kan köras och laddas och köras igen. För tryggheten i energisystemet är detta en avgörande skillnad.
För det andra förbrukas inte metallerna när de används för att tillverka ny elutrustning.
När energin utvinns ur fossila kolväten konsumeras den kemiska energin och den koldioxid som produceras blir en klimatrisk. När uranets kärnor klyvs för att utvinna dess energi bildas klyvningsprodukter med mindre energi, som samtidigt är skadliga för lång tid framåt.
Malm som bryts i gruvor för att förädlas till metaller som byggs in i apparater är det ingår i en helt annan process. Man tillför energi för att koncentrera de utspridda metallatomerna i malmen till ren metall. Den investeringen går inte förlorad när metallerna byggs in i produkter. Det är därför metallskrot kan ha ett värde som är högre än malm, och det är lönsamt att ta tillvara uttjänta maskiner och återanvända metallerna.
Medan koldioxid och kärnavfall är en kostnad för ägaren är en skrotfärdig vindkraftgenerator en tillgång. Huvuddelen av all koppar som under tusentals år har brutits i alla världens gruvor är fortfarande i bruk.
Alla sätt att använda metaller gör dem inte återvinningsbara. Koppar som används i biocider för att döda skadliga organismer i jordbruket återvinns inte. Små partiklar av silver som används för att kläder inte ska lukta svett är också förlorade.
Metaller i generatorer, och motorer, deras magneter, och batterier kan återvinnas och användas gång på gång. Hur lätt och lönsamt det är beror på hur mycket ingenjörerna tänkt när man konstruerat produkterna.
Därför är det viktigt att konstruktörerna tänker på hur produkterna ska hanteras i nästa generation. Ett bra exempel är hur Northvolt börjat driva en anläggning för återvinning samtidigt som man tillverkar sina första battericeller.
De närmaste åren kommer det krävas att nya metaller utvinns i stor skala. Det finns ju inte så många solceller, vindkraftverk och batterier att återvinna metaller ut. Många miljoner ton metaller måste först flyttas från jordskorpan till våra tekniska system. För detta krävs många nya gruvor.
Malmer finns i stora delar av världen, bland annat i Sverige. Men gruvor finns inte överallt.
För 15 år sedan satt jag i en rådgivargrupp till den dåvarande kinesiska regeringen inför Kinas tolfte femårsplan. Vi kunde beskriva en utveckling av allt billigare sol- och vindel och hur denna el kunde användas för att ersätta fossila bränslen och därmed sänka kostnaderna och minska luftföroreningarna. Med denna utveckling skulle Kinas behov av att importera allt dyrare fossila bränslen minska. Men den gick bara att förverkliga om man hade tillgång till materialen som krävdes. Vi gjorde en lista med de viktigaste. Magnetiska ämnen såsom niob, och batterimetaller som litium och kobolt var högt upp på listan.
Efter några månader rapporterade de kinesiska representanterna i gruppen hur man kontrakterat gruvor i bland annat afrikanska länder och att man beslutat öppna flera nya gruvor i Kina för att utvinna metaller man hade bra tillgångar för.
Några år senare gjorde de ledande strategerna i EU-kommissionen och US geological survey samma analys, och ytterligare lite senare upptäckte de att Kina hunnit före att kontraktera världens bästa gruvor.
Senfärdigheten i de gamla industriländerna är ett problem. Men det är inte så stort som en del föreställer sig. De metaller som behövs för att bygga ett billigt, hållbart energisystem finns på många håll. Nya gruvor kommer att behövas under ett par decennier för att bygga upp de nya tekniska systemen som konkurrerar ut uran och fossila bränslen. De behövs snabbt. USA:s president har sagt att han ska använda en krigslag för att lyckas. EU möter därför konkurrens både från Kina och USA i denna omvälvande industriella utveckling.
Det är inte ett val mellan ekonomi och miljö. Det är olika miljöproblem man ska välja mellan. Det gamla energisystemet som förstör för kommande generationer genom att hela tiden producera avfall står mot att vår generation störs av nya industrier och gruvor som behövs för att bygga upp ett långsiktigt hållbart energi- och transportsystem.
Nu får generationsegoismen åter hjälp av en teknikkonservativ politik som vill skydda gamla industrier och ryska energiintressen mot utvecklingen. Det blir en kamp för modernisering mot konservatism.
