Frågan borde ha varit högst på politikernas agenda i förra veckans Almedalen, men så var det inte alls. Inte ens Miljöpartiet presenterade någon färdplan för att ta itu med krisen. Språkröret Märta Stenevi pratade lite diffust om hopp och att vi måste lyssna på den unga klimatengagerade rörelsen. Men för att göra vad?

Grön omställning och grön energi är ord som flyger i luften. Men var finns entusiasmen i politiken för att ställa om? Ta det svenska jordbruket. Idag står det för 25 procent av utsläppen av växthusgaser, men utsläppen skulle inom ett decennium kunna minskas till noll. Ja, jordbruket skulle till och med kunna bli en nettoinlagrare av kol.

I förra veckan besökte jag en lantbrukare i Arboga som ställt om sin konventionella gård, valt bort monokulturer, giftbesprutning och konstgödsel. Solceller gör gården självförsörjande på energi och trots att traktorer och skörde­tröskor drivs av diesel har denna lantbrukare räknat ut att här sker en positiv kolinlagring – som lätt skulla kunna bli storskalig. Det är inte en utopi, det är verklighet. Men intresset från politiken för detta, som kallas för regenerativ odling? Nära noll.

Vi vet att tiden är knapp. Utsläppen måste kapas oerhört snabbt för att inte klimatkrisen ska förvärras å det grövsta. Därför är det inte bara de enskilda toppolitikernas brist på visioner och strategier som oroar och upprör, jag undrar också hur det ska gå vid nästa stora FN-klimattoppmöte, COP28, som hålls i Dubai i slutet av året.

Nyligen fick vi veta att mötet kommer att ledas av Sultan Al Jaber, vd för Abu Dhabis statliga olje­producent (ADNOC) tillika ett av världens största oljekonglomerat.

Håller fossilsektorn på att kapa COP-mötena? En grupp EU-parlamentariker har gått samman med ledamöter i den amerikanska kongressen, rapporterar Omvärlden. I ett unikt upprop kräver de att ledarna för EU, USA och FN inser faran i det som sker. De för fram att allmänheten och klimataktivister riskerar att tappa förtroendet för FN:s klimatförhandlingar. På längre sikt vill de att oljelobbyister ska portas från klimatmötena. Fullt rimligt, men utvecklingen går i motsatt riktning.

COP-mötena har blivit en samlingspunkt för fossillobbyn. Det senaste mötet, COP27, som arrangerades av Egypten, gav fossilföretagen en räkmacka. Inne på mötet i Sharm el-Sheikh befann sig över 600 lobbyister från fossil­industrin. Det var 150 fler än i COP-mötet i Glasgow året innan. Självklart spelar det roll. Mötet i Egypten resulterade i ytterst små framsteg vad gäller utsläppsminskning.

Den enskilt största delegationen på mötet i Egypten kom från Förenade Arabemiraten, världens sjätte största oljeproducent. Av deras 1 000 delegater var 70 representanter från oljeindustrin.

Trots att Förenade Arabemiraten är bland världens tio rikaste nationer, är det ett av länderna som får underkänt för sina klimatplaner i olika granskningar, konstaterar Omvärlden. Landet bedöms inte kunna uppfylla de nationella löftena man hittills avgett under COP-mötena, det beräknas öka utsläppen med femtio procent till år 2030.

Det är alltså detta land som leder nästa möte.

Förenade Arabemiraten vill framstå som ledare på klimat­området. Låt oss kalla det greenwashing, för både deras och andra oljeländers ekonomi är så beroende av fossila bränslen att de i själva verket inriktar sig på att bromsa takten i förändringen – samtidigt som de visar upp några solceller och elbilar.

Problematiskt är bara förnamnet! Vi ser att klimat­förhandlingarna har blivit en geopolitisk arena som kan utnyttjas för andra syften än klimatet.

Det är hög tid att porta fossillobbyn från FN-­klimatmötena, som ju i grunden handlar om allas vår överlevnad.